Text: VillaS
Det råder kris i kungariket där den rödklädda filuren Kid bor. Rymdpiraten Dirty Joe är i närheten och eftersom konungen fruktar att han tänker kidnappa den undersköna prinsessan Honey sätter han Kid på jobbet som livvakt. Givetvis misslyckas Kid att försvara prinsessan och det är nu upp till dig som Kid att rädda henne.
Under spelets intro försökte jag gissa mig till vad Crazy Chase kunde vara för typ av spel. Första tanken föll på plattform och detta är inte långt från sanningen med ändå inte riktigt rätt. Faktum är att jag inte vet i vilken spelgenre jag ska placera Crazy Chase men i korta drag går spelet ut på följande. I slutet av varje bana har Dirty Joe placerat både en bomb och ett rymdskepp. När spelandet börjar tänder han på stubinen och det gäller för dig att hinna före stubinen till bomben. För att öka svårighetsgraden finns det mängder av hinder utplacerade för att hindra din framfart. Du kommer att stöta på allt från spöken till isblock och som om inte detta vore nog måste du även samla på dig fyra kulor med de fyra kortleksfärgerna på. Här kommer spelets första problem in i form av en icke fungerande baklängesgång. Det är nämligen så dumt utformat att även om man råkar springa förbi en kula med en aldrig så liten bit så har man ingen chans att gå tillbaka och plocka upp den. Istället blir man tvungen att spela om hela banan på nytt.
Efter avklarad bana får man chansen att höja sin hälsomätare ett par snäpp med hjälp av ett bonusspel. Hur lång tid alternativt hur många försök man får på varje bonusbana avgörs av hur många mynt man lyckades samla in på föregående bana. En nytt och kul grepp är att man får börja varje ny bana med samma mängd kraft som man slutade den förra med. Detta gör att bonusspelen inte bara blir en rolig omväxling från det vanliga spelandet, det blir också en nödvändig del för att klara sig vidare.
Hela spelet bär en känsla av tecknad film över sig. Alltifrån det komiska introt till de humoristiska animationerna när Kid fastnar i de olika hindrena under spelets gång. Ett varnandes finger bör dock höjas för spelets kanske största miss. Har man ett spel sparat så får man inte välja nytt spel i menyn. Även om man stänger av direkt efter att man valt detta alternativ hinner spelet radera den gamla sparfilen till förmån för den nya. Idiotiskt eftersom det då och då händer att man av misstag råkar välja fel i menyerna på spel.
Kommer man över spelets missar har man dock en hel del rolig speltid framför sig. Det tog ett tag innan jag uppskattade spelet i dess fulla potential men när det väl hände hade jag svårt att släppa spelet. Det kanske inte är världens djupaste eller mest varierande spel men det klarar av att leverera underhållning för stunden och jag funderade länge på om jag skulle ge spelet en trea eller tvåa. Det blev slutligen en tvåa på grund av spelets två stora misstag; saknaden av möjligheten att gå baklänges och förlust av de sparade spelet vid feltryck i menyn.