Colin McRae är tillbaka i sitt tredje spel. De två första har gjort honom till rallykung och det tredje befäster hans position.
Vi har väntat länge och tålmodigt på Colin McRaes nästa spel – nu är det äntligen här. Frågan är bara om det kan leva upp till alla skyhöga förväntningar som uppkommit.
Colin McRaes spel har blivit standarden för rallygenren och många har försökt att ta kronan av kungen, men ingen har lyckats. Rallyspelen blev enormt populära och då kommer det naturligtvis ett antal skräpspel, men även några mycket bra spel har dykt upp. Sony köpte upp rättigheterna på rally-vm och det har bland annat drabbat Colin McRaes spel som numera inte har de riktiga banorna – utan alternativa banor i samma land.
McRaes tredje spel har tagit tid att bli klart, det har förmodligen med den hårda konkurrensen att göra – Sonys officiella vm-spel, WRC, vinner självklart mark i och med att det ser precis ut som sändningarna gör på tv runtom i hela världen. McRae gjorde heller inte så bra ifrån sig som han eller Ford-teamet hoppats på, men hur han än placerar sig i vm är han den mest kända rallypersonen i spelkretsar.
Allt känns igen när man kommer igång med spelet, det är litet nytt här kan man säga. Man väljer bil och så börjar man köra – okej, lite mer val och så vidare är det, men ungefär så. Alla menyer som finns och annat gör ju lite för själva spelandet och det är det som är viktigast.
När man startar ser man den information som erbjuds när man kör. En distansmätare som visar var man befinner sig längs sträckan och var tidspunkterna finns, hastighetsmätare och vilken växel med mer. Distansmätaren är en god vän längs vägen, den är nu smartare än någonsin. Den visar som sagt sträckans längd och var det finns tidspunkter, men den visar också om man är tidig eller sen till varje punkt. Visaren som åker uppåt längs mätaren börjar när man närmar sig punkten visa en räknare som är grön om man är innan bästa tid eller röd om man är efter. Detta är en enormt stressande sak och sporrar spelaren. Ibland glömmer man bort att det bara är en deltid och satsar allt för att vara på grön kvist och när man passerat tidsmarkeringen går det rakt åt skogen – ordagrant.
Spelkontrollen är den samma som tidigare – nästan. Man har full kontroll över bilen och kan lätt använda sig av sladdar för att ta sig fram på ett snabbt sätt. Bilen har dock fått en slags lättare känsla, den biter inte fast i marken som det gjorde tidigare och om man gillar det eller inte är en smaksak. Jag själv tycker att bilen ibland kan kännas som om den har ett femte hjul i mitten, för den kan jassa lite väl fram och åter med mitten centrerat. Jag tog upp den känslan med en av utvecklarna på E3-mässan i Los Angeles. Låt oss säga att jag inte var hans favoritbesökare, han sa till och med nåt spydigt innan han kom på sig själv och började fjäska för kung och fosterland – eller i hans fall; drottning och fosterland. Man ska inte säga göra personliga påhopp, allra minst till en medlem av presskåren.
Det femte hjulet har jag tagit upp med några andra och de har tyckt att det beskriver bilen bra. För den är lite lätt på vägen och den har mycket lätt för att snurra runt oprovocerat. Som vanligt är det lite av en vanesak, men en sak som jag själv hade klarat mig utan. När man är vän med kontrollen, vilket går snabbt, är det bara att ta sig an rallydeltävlingarna. Banorna är varierande och underlagen känns väldigt olika. Man kan anamma lite olika körtekniker, jag själv gillar att undvika bromsen och sladda mig igenom det mesta. Man kan på ett mycket effektivt sätt gena över kanter och lägga upp ett ställ i förväg för att båda svänga och bromsa upp hastigheten. Mitt körsätt har dock viss benägenhet att ta mig ut på skogsutflykter, ofta går de bra men ibland så brakar man in i ett träd. Gör man det är det bara att backa och svänga runt. Fullkontakt med ett träd har ett namn i spelet; där rök den etappsegern.
När man brakar in i träd och andra saker får självklart bilen stryk. Det handlar inte bara om bucklor och andra kosmetiska blessyrer. Här tappar man delar till höger och vänster, förstör växellådan, krossar rutor och det händer att ett hjul trillar av. Händer det sista blir bilen väldigt lik en båt i kontrollen – svänger efteråt och mycket.
Grafiken i McRae 3 är mycket snygg. Här kan det inte klagas på mycket alls. Inte nåt när jag tänker efter. Det är väldigt hög detaljnivå och bara för att ta ett exempel kan jag nämna smutsen som är enormt snygg – på ett skitigt sätt. Sedan har utvecklarna verkligen tänkt på allt, kör man ner i ett vattendrag är all smuts borta när man börjar köra igen.
Ljudet är bra. Bilen låter som en rallybil ska göra, med avgaspuffar och allt. Kartläsare Grist låter också bra och förmedlar noter på löpande band. Honom lyssnar jag dock inte på, utan kör efter de pilar som visas – och efter ögat.
Ska man köpa Colin McRae 3 frågande en kompis mig – innan jag spelade spelet – och jag svarade ja på den frågan. Codemasters vet vad de gör när det gäller bilspel och jag kan inte tro annat än att det kommer att vara mycket bra. Jag hade inte fel – det är mycket bra och ett måste för fans av genren.