Så, nu är det äntligen här. Call of Duty Modern Warfare 3. Spelet som ska visa var skåpet ska stå i krigsgenren. Huruvida det är bättre än det svenska alternativet har jag ingen aning om, det har jag inte spelat. Så vi skiter ordagrant i den annars självklara jämförelsen.

Jag har alltid varit en fan av COD-spelen och när spelet startar är det som att ta på sig sina favoritjeans – direkt en bekväm känsla. Inte så värst ny, men bekväm och att känna sig bekväm är ju alltid en positiv sak. Jag kände mig dock lite för bekväm tydligen, för när jag valde den svåraste svårighetsgraden gick det käpprätt åt helvete. Min marsch framåt i spelet var mer än stapplig och ett par svordomar levererades också. Så, jag fick bita i det sura och gå ner till näst svåraste läget. Efter justeringen rullade det på mycket bättre, men surt var det. Lite som att lägga sig på rygg och visa strupen, och dessutom inte får alla svårighetsgradernas achievemtent.

För att återgå till spelet, så är det alltså mer av samma sak som tidigare spel levererat. Det räcker gott då det är det som miljoner av fans vill ha. Det kanske inte håller resten av livet, men jag skulle inte tro att mycket behöver justeras i formulan de närmaste åren. Storyn är ambitiös, platserna man kommer till är genomtänkta och den där filmlika känslan infinner sig – och det är nog det bästa som kan hända ett spel av den här typen.

Multiplayerdelen är bra och med så många spelare håller det minst fram till nästa spel i serien. Special Ops är en favorit, men även de är lite svårare än jag minns från det förra spelet. Det är den delen jag själv kommer spendera mest tid med nu efter jag spelat igenom singelspelarläget. Multiplayer skippar jag, för jag är för dålig och blir kontant en måltavla. Jag önskar att spelvärlden någon gång kunde lösa det här problemet för sådana som mig…

Summan av det hela är att CODMW3 är ett jäkligt bra spel som alla fans av serien – och genren generellt – inte bör missa.