Bruce Lee – en legend. Hans spel kommer ingen att komma ihåg däremot.
Bruce Lee: Quest of the Dragon är ett spel som jag har sett fram emot. Jag gillar beat’em up och tycker det är synd att genren nästan har försvunnit under senare år. Nu har jag i alla fall spelet framför mig.
Med spelet följer ett A4-papper från utgivaren som säger att det är första gången någonsin som ett Bruce Lee-spel ges ut på en konsol. Nu var i och för sig Commodore 64 en dator, men många kallar den ofta för en spelkonsol och i så fall stämmer det inte – där fanns nämligen spelet Bruce Lee. Ett spel som jag själv spelade på ”Oves radio och tv” i Boden. Man fick stå där och spela hur mycket som helst faktiskt, speciellt om mamma och pappa skulle köpa både tv och video av Ove själv.
I Bruce Lee till Xbox får man börja med en rätt kass Lee. Han kan inte mycket, utan tvingas spöa ett gäng ungefär lika kassa motståndare. När han slagit ner en sådan tappar de pengar, vilka han tar upp – är inte detta rån? – och vid vissa lägen i nivåerna kan Lee köpa nya slag med mera för pengarna. Det blir lite som Gran Turismo, man får köpa till utrustning för att göra sin konkurrenskraftig. Det hela känns befängt och tills man har fått ihop nog med slag och sparkar till att göra honom kul att spela med har man med största sannolikhet slutat spela. När man spelar rycker det lite då och då, Lee rör sig lite udda och så har vi kameran – den verkar inte gilla spelaren, för den tycks göra allt för att ställa till det mellan varven.
När man tittar i instruktionsboken finns det mängder av olika slag och kombinationer, spelet har använt sig av en av Bruce Lees lärjungar för motion capture, det är verkligen Lees egenutvecklade kampsportsstil som används och så vidare – men det hjälper inte. Jag tycker spelet är rena dyngan.
Parallellt med Bruce Lee spelar jag Buffy the Vampire Slayer, vilket är ett spel i samma genre, men inte alls med ett sådan sofistikerat slag- och sparkrepertoar. Trots detta spöar Buffy kampsportslegenden Lee med råge – Buffy är enklare, har bättre kontroll, är snyggare och – viktigast av allt – det är roligare.
Bruce Lee är inte ett bra spel – tvärt om, det är riktigt dåligt.