Text: Greven
Midway skämmer ut sig totalt genom att låta Arctic Thunder passera kvalitetskontrollen, eller var möjligen ansvarig personal ledig när beslutet om att skicka denna dynga till produktion togs?
Artic Thunder utspelar sig i någon surrealistisk blandning av verkliga miljöer och fantasivärldar. Din farkost är en snöskoter, modell blixtsnabb, och förutom gashandtag har den både det ena och det andra i vapenväg ombord, som om den passerat James Bonds kollega Q:s verkstad innan den ställts ut i snön. Ut i snön är förövrigt vad jag känner att jag vill kasta spelet som helhet också. Det är bland det sämsta jag någonsin sett till en maskin tillverkad efter Commodores VIC-20. Grafiken består av ett fullständigt inferno av flimrande bakgrunder, ryckigt manövrerade skotrar, blinkande power-ups, voltande skotrar och förare, samt taffligt återskapad snö – allt ackompanjerat av en kakafoni av dunkande bas, motorsurr och explosioner.
Spelkontrollen har troligen köpts in från nåt restlager av överblivna rutiner till någon ännu outgiven elektronisk skrivmaskin eller citronpress. Men det gör inte så mycket: det enda man behöver bekymra sig om är att trycka ner gasknappen i botten, krama avtryckaren och glömma allt vad styrning heter och istället låta skotern studsa fram genom banan mellan bangränserna. Då klarar man sig nämligen bättre än om man till äventyrs försöker sig på att styra också. Jag upptäckte det när min 2,5 årige son provkörde första banan med vassare resultat än jag själv på första försöket… (jag vill gärna tro att det beror på spelet mer än på mig).
Nej, det här duger tyvärr inte. Jag gillar inte att dissa spel, men det här förtjänar inte något annat. Spelet är en arkadkonvertering och i ärlighetens namn var väl inte ens arkadspelet någon höjdare. Hur som helst är Playstation 2-versionen helt förkastlig. Inte ens värt hyrpengarna – det får bli slutklämmen som avslutar mitt lidande orsakat av Arctic Thunder.