Text: McGyver
Året är 2025, Japan är hårt drabbat av luftföroreningar och har ekonomiska bekymmer. Tokyo har så mycket luftföroreningar att Japan har varit tvungen att byta huvudstad och Tokyo har i stället blivit en tävlingsbana för massiva stridsrobotar – så kallade Scobees. Tävlingarna går ut på en sak, att ta livet av varandras robotar med hjälp raketgevär och kulsprutor.
När spelen drar igång existerar inga regler utan det är djungelns lag som gäller. Skjuta eller skjutas – så enkelt är det. Lagarbete förekommer inte heller, det är alla mot alla.
Phantom Crash har det lilla extra som Mech Assualt saknar, nämligen möjlighet till upprustning. Det finns en hel del man köpa till sin robot, till exempel klistermärken, chip och olika eldvapen. Till en början har man endast en mindre summa pengar, då får man vara sparsam och köpa en bättre begagnad robot eller så kan man hyra en, men det lönar sig inte i längden. Varje dag hålls tävlingar i någon av Tokyos sönderfallna kvarter, på vissa arenor är det gratis att delta och ibland får man betala en startavgift, vilket finns för att filtrera bort nybörjarna.
Det värsta med Phantom Crash är att det inte finns några mellansekvenser med animationer och röstskådespel, istället möts man av hundratals rader text, vilket känns lite antikt i dessa tider. Antingen är spelets skapare lata, eller så är de väldigt konservativa – eller snåla?
Det är lätt hänt att man inte orkar läsa igenom de enorma textmassorna och börjar trycka frenetiskt på startknappen, för det mesta går man inte miste om något. En stor del av det som sägs är rent internt skitprat mellan deltagarna. Inför varje match dyker dessa texter upp och det tar en bra stund innan man kan börja spela.
Robotarna är utrustade med sköldar och osynlighetskamouflage (Precis som Bonds bil i nya filmen/Red), men exakt som i Halo syns man om man kommer för nära sina motståndare. Många robotar går på hjul och kan nå upp i höga hastigheter, vilket kan komma väl till pass när missilvarning blinkar på rutan. Ett annat alternativ till hjul är ben, men det är lite väl klumpigt i en fartfylld sport som denna.
Grafiken är godkänd men ibland blir det lite suddigt, de textbaserade mellansekvenserna förgylls med tecknade karaktärer i japansk stil. Kontrollen är nästan lika precis som den i Mechassault. Att sikta är inte lätt, siktet är aldrig stilla och man får hela tiden hålla det i rörelse. De värmekänsliga missilerna har däremot inga problem med siktandet.
Första gången man spelar Phantom Crash kan man bli aningen konfunderad, men ägnar man några timmar åt spelet klarnar allt och blir mer och mer fängslande.