Death is his business. And business is good.
I Hitman 2: Silent Assassin får man inta rollen som en före detta torped som funnit gud. Det är Nummer 47, eller 47 som hans vänner kallar honom, som lagt högen av skjutvapen på hyllan. Han håller till i en kyrka och har allmänna funderingar kring sitt tidigare liv och hur om gud ska förlåta honom. För även 47 vill komma till himlen.
Mitt i allt tänkande kring gud blir prästen i 47:s kyrka kidnappad av en lokal maffiaboss, kyrkan ligger nämligen på Sicilien, och lösensumman som han måste betala är han inte innehavare av. Det finns bara en sak att göra, kontakta sina forna kollegor och be dem om hjälp med att lokalisera prästen och underrätta honom om det ställe han befinner sig på. Som gentjänst för att de ska hjälpa honom måste han hjälpa dem – och sedan rullar det på. Han är åter en yrkesmördare – gud får vänta.
Första uppdraget är som sagt att rädda prästen och sedan skickas man på det uppdraget som man är skyldig sina forna kollegor. Varje uppdrag har två mätare man får se när det är avslutat, en som visar hur mycket stealth man utövat, det vill säga smygande, och hur stor massaker man skapat. Jag kan inte påstå att den första mätaren varit speciellt fylld ofta. Det är det som är den primära charmen med spelet – att skjuta först och aldrig fråga.
Man kan välja att spela i förstapersonsperspektiv eller att se karaktären bakifrån. Jag är en anhängare av det senare, men går in i förstaperson lite då och då på grund av att det är lättare att sikta rätt. Det som jag inte riktigt gillar med förstapersonsperspektiv är att man har en begränsad syn, man får gissa vad som händer nära intill, det ser man i den andra vyn. Grafiken i Hitman 2 är bra, den har hög detaljrikedom och man kan skjuta sönder massor med saker i omgivningen, vilket är kul men helt onödigt.
Kontrollen är bra, men efter att ha suttit timme in och timme ut med Splinter Cell har jag blivit bortskämd. Detta gick dock ur systemet relativt snabbt och det tog inte länge innan jag glömt bort att jag skämt bort mig själv med den bättre kontrollen.
Uppdragen är varierande, men temat är action och att skjuta. Att Hitman i grunden är en PC-produkt går inte att ta miste på, det har nämligen det där trångsynta spelsättet som jag ofta finner i PC-produkter. Förstapersonsspel på datorer har blivit snabba spel där man kutar runt och skjuter. Spelar man dessutom på Internet så finns ingen mening, förutom att skjuta de andra På konsoler har man inte en supersnabb kontroll – joypaden är inte jämförbar med en mus – och att spela online är för några få i dagsläget. Det har gjort att en djupare handling har tvingats fram, annars skulle spelen bli skittråkiga. Nu säger jag absolut inte att Hitman 2 saknar handling, bara att konceptet lutar mer åt PC än åt tv-spel.
En sak som Hitman 2 verkligen lyckas med är timing. Många uppdrag kräver att man är på rätt ställe och väntar in rätt tidpunkt med att slå till. En annan sak som är bra är vapenarsenalen – de är tunga, koola och visar vem som är boss.
Hitman 2 är ett röjarspel som riktar sig till alla som tycker det är kul att skjuta, men det innehar också en massa annat som ger det lite mer djup. Gillar du att gå in i lokaler, som du vet är fyllda med allehanda vapenbestyckade galningar, som alla gör i John Woo-filmer? Då är det här spelet för dig.