Text: Nash
Louisianna, USA. Underliga saker är i görningen: Religiösa sekter, mystiska
symboler tecknade i blod och irländska dvärgar som talar i tungomål… med andra
ord är det återigen dags för skuggornas herre, Mike LeRoi alias Shadowman, att hoppa, skutta, skjuta och pyssla sig igenom horder av odöda i jakt på, ja, något stort, mörkt och mycket skräckinjagande.
Story och presentation är inte de starkaste sidorna av Shadowman: 2econd Coming. Större delen av speltiden ägnas åt planlöst kringspringande i hopp om att slumpvis snubbla över lösningen till något utav de många pusslen då spelarens lokalsinne oftare sätts på prov än dennes förmåga till logiskt tänkande. Naturligtvis får skuggmannen sällan vara ifred utan utsätts ofta och oprovocerat av anfall från diverse gängmedlemmar, zombies och allmänt otyg. Dessa antagonister vållar i princip aldrig något större problem då stridssekvenserna är helt och hållet reducerade till ett monotont och krampaktigt tryckande på någon av de två vapenknapparna. Tack vare synnerligen välprogrammerad artificiell dumhet behöver du oftast inte slåss alls om du så önskar, utan kan lugnt och sansat promenera förbi fienderna då de oftast är synnerligen upptagna med att snurra runt eller bara stirra in i någon grå vägg. Säga vad man vill om Acclaim, men att programmera fullkomligt intelligensbefriade fiender är tydligen en av deras starkare sidor. En annan tanke är att fienderna medvetet saknar intelligens då Shadowman sällan lyder spelarens kommandon och således skulle slaktas om motståndarnas smarthet inte vore underlägsen den hos vanlig gråsten. Kameran har en underlig förmåga att fastna i de mest frustrerande perspektiv och att få Shadowman att snurra 360 grader tar en halv evighet.
Vidare är grafiken i Shadowman: 2econd Coming riktigt bedrövlig. Alla byggnader liknar mest fyrkantiga betongblock och är sparsamt klädd med texturer. Förmodligen har man försökt skapa en stämning liknande den i Konami-spelet Silent Hill 2, men där staden Silent Hill känns skrämmande och rentav läskig känns Louisianna och de omgivande träskmarkerna bara påfrestande för ögonen. Då karaktärsmodellerna ser ungefär lika detaljerade ut som en fyraårings tafatta försök med Lego-byggen är summan av kardemumman att Shadowman: 2econd Coming är ett av de fulaste Playstation 2-spelen hittills.
Ljudet däremot är faktiskt helt okej, den sparsmakade musiken gör sitt bästa för att bygga upp en stämning av krypande rädsla och karaktärernas röster är överlag godkända, en viss dvärg med irländsk accent har dock en förmåga att fullkomligt driva en till vansinnets kant.
Vad som kunde ha blivit ett spel fullt kapabelt att konkurrera med Silent Hill och Resident Evil, blev ett spel du inte ens vill önska att din värste fiende utsätts för och bör således undvikas likt allt annat som ger upphov till smärta och irritation.