Det klassiska rallyt Paris-Dakar har nu blivit ett spel – och det var väl på tiden. Rallyt har genom tiderna krävt många liv och kallas ibland för dödsrallyt, vilket borde göra det ännu mer spännande. För allting som kan döda en är ju ansett som spännande och häftigt – själv kallar jag sådant mest idiotiskt.

Paris-Dakar Rally, som spelet heter, innehåller racing på olika typer av underlag med fyra olika typer av fordon. Spelaren får välja mellan att köra motorcykel, 4×4-bilar (Landrovers och liknade), buggy (specialdesignade bilar för sand, kallas ibland sandloppor) och slutligen fyrhjuliga motorcyklar. Alla dess fordon har nästan ingenting gemensamt och om man skulle vara kungen på ett av dem, så innebär det inte att man ens klarar kvalet på ett annat. Det är ett plus, för hade fysiken varit exakt samma hade realismen fått sig en rejäl törn.

Fordonen har en gemensam sak, tyvärr, och det är att de inte är speciellt logiska att hantera. Det gäller speciellt bilarna, vilka är lika stabila som en båt i storm. Man tenderar att gunga fram längs vägen och att planera in en bra kurvtagning är svårt – man får lita på att man har turen med sig. För kränger det till och man kommer in en slags otakt, då är det bara att vinka hej då till maxfarten och se konkurrenternas tider bli mer avlägsna.

När jag hörde om spelet, tänkte jag att det skulle bli kul att får köra ett rally utan vägar, för det är ju lite av finessen i Paris-Dakar, man kan köra var som helt – det kryllar inte direkt av vägar i öknen. I spelet, där gör det precis det – kryllar av vägar alltså. Man kör efter en väg, som ibland delar sig och man får välja väg ett tag tills de ansluter sig igen. Kommer man utanför vägen, bara lite utanför ska understrykas, stryps hasigheten markant och man måste arbeta in sig på banan igen. Missar man banan totalt och åker ner i en liten krater, ja då sitter man där till man ruttnar i princip. Det är nämligen så att hamnar man utanför banan på vissa områden kommer man inte upp, utan man får se till att ramla – då blir man placerad på banan igen. Man kan också trycka paus och sedan välja ”rescue” så händer samma sak. Ett mycket udda moment, att man ska tjäna på att falla eller att trycka paus. Det värsta med att fastna utanför banan är att man tappar tid som man i stort sett aldrig kan ta igen – loppet är alltså totalt förstört.

Eftersom Dakar ligger i Afrika har man valt att ha musik som påminner om bakgrundsmusiken i en tunisisk restaurang – och i mina öron är det likvärdigt med att sticka nålar i underläppen. Inte alls någon trevlig upplevelse alltså.

Så snart man gör mer än en sak i ett spel, det vill säga olika typer av racing till exempel, håller inget av spelelementen toppklass – utan alla håller genomgående okej klass. Det är fallet i Paris-Dakar Rally. Inget av fordonen är direkt dåliga, men inget är heller lysande. Det gör att man sitter med ett överlag okej spel och spel som bara är okej är inga man kommer ihåg eller rekommenderar till någon.

Som bonus får man, såvida man köper den begränsade upplagan – som jag i och för sig inte tror är begränsad, får man med en DVD-film om tävlingens historia. På den finns bilder från 20 år med tävlingen och den som gillar rally eller speciellt Paris-Dakar kan nästan köpa DVD-filmen och få med spelet på köpet.

Vad Paris-Dakar Rally erbjuder är ett okej arkadracingspel för dem som bara vill köra. Hyr man spelet eller köper det begagnat så är det inte ett dumt köp alls, men att betala 500 kronor för det, när till exempel Gran Turismo 3 finns ute är i det närmaste vansinne.