Kungen har blivit förgiftad. Han ligger på sin dödsbädd i väntan på döden, som är 400-600 dagar borta beroende på vilken svårighetsgrad du har valt. Ja, så börjar spelet.
Det finns ett vapen – en stav vid namnet Dragonbone – som visat sig vara så effektivt mot drakar att det fått alla att vifta med vita flaggan och komma till ett avtal med människorna. I avtalet bestämdes det att vapnet skulle gömmas för att försäkra att de återstående drakarna skulle vara säkra. När avtalet skrevs på fanns det dock några illsinnade drakar kvar och staven var tvungen att tas fram. Efter att de sista elaka drakarna bitit i gräset försvann staven.
Allt har sedan dess varit frid och fröjd – tills nu. Den elakaste av alla drakar hann innan han kastade in handduken komma till skott – hur nu drakar fortplantar sig – och hans arvinge har planer på en gigantisk barbeque.
För att stoppa denne grillmästare krävs nu att spelaren tar rollen som hjälte och letar reda på staven innan det är för sent. Drottningen, som sköter landet när kungen är förgiftad, meddelar att staven måste vara henne till handa innan kungen kilar vidare.
Innan spelet sätter igång ska man välja hjälte. Det finns fyra olika karaktärer att välja mellan, vilka alla har sina för och nackdelar, och de är; Riddare (Knight), Krigsmunk (Paladin), Trollkvinna (Sorceress) och Barbar (Barbarian). Vilken man väljer spelar inte så stor roll en bit in i spelet, då har alla karaktärerna blivit relativt lika. De som skiljer dem till att börja med är ledarskap, hur mycket pengar de får av drottningen varje vecka och möjligheten att använda sig av magi från start. Själv använder jag barbaren – 2000 i veckan och bra ledarskapspoäng.
När spelet sedan kommer igång gäller det att anställa rätt personal och på den tiden fanns ingen Nisse. Eftersom budgeten är begränsad gäller det att köpa rätt soldater, men då spelet är ganska lätt till att börja med kan det knappt gå fel. I varje stad kan man sedan acceptera ett kontrakt på att fånga in en skurk, gör man det får man en belöning och kan sedan köpa mer soldater och så vidare. När man fångar in en eftersökt skurk får man en del av kartan var man kan hitta Dragonbone-staven.
Det finns olika öar att besöka, ett smart drag kan vara – om man har pengar – att åka till en annan ö, där monstrena man möter är starkare än på den första ön. Där kan man sedan rekrytera krigare som är överlägsna de som finns på första ön. Genom att till exempel anställa ett antal drakar – av den snällare sorten – kan man röja rejält och tjäna massor av pengar.
Spelet går alltså ut på att hitta staven och hela genomförandet är att åka runt och kriga. Slagen är enligt ordinärt rollspelmanér – man turas om och så ser man skadepoäng. Kombinationen av action – de delar man rider runt på öarna eller när man färdas med båt – och gammal hederligt rollspelande är i inte helt oäven, men utförandet kunde man ha hoppats mer på. Efter ett antal sammandrabbningar och infångade av skurkar tenderar det att bli rätt enformigt och vägen mot staven blir lite av en händelselös transportsträcka.
Filmsekvenserna och grafiken är inte heller något stordåd. Det är faktiskt rätt medioker klass på utseendefaktorerna. Ljudet är i och för sig inte helt åt pipan, men det kunde ha varit betydligt större variation.
Heroes of Might and Magic är ett sånt där spel som man kan sitta med under många långa stunder, man fastnar liksom även om det inte är världens bästa upplevelse. Efter man har spelat ett bra tag och kommit närmare staven, men fastnat på någon enormt effektiv kombination av krigare, kan man sluta spela ”bara sådär”. Man behöver inte klara det helt enkelt – det känns lite som det kvittar. Det är inte som med många rollspel att man måste klara det – hur lång tid det än tar. Sannolikheten är inte heller så hög att man plockar fram det vid ett senare tillfälle. Allt som allt är det ett okej spel för dem som vill ha ett lite ytligare actionrollspel.