Text: VillaS
Varje större barnfilm med självaktning följs idag av en uppsjö av spel till diverse olika format och av varierande kvalitet. Disneys nya storsatsning Lilo & Stitch är inget undantag och i kölvattnet av denna kommer nu spelet med samma namn som filmen till Gameboy Advance. Det är likt de flesta andra barnfilmsspel ett plattformsspel, men något som direkt slår en är att detta inte riktigt är samma dynga som filmspel vanligtvis brukar leverera.
Storyn är simpel precis som spelet; Lilo blir kidnappad av utomjordingar och det är ditt uppdrag i rollen som den arga rymdvarelsen Stitch att hämta tillbaka henne. Senare i spelet får man även chansen att spela som Lilo, men mer om det senare. Som det skjutgalna odjuret Stitch gäller det att avancera genom banorna med hjälp av de fyra pistoler som den lilla krabaten håller i sina fyra armar. Enligt den vanliga mallen går det att finna kraftbonusar som gör dina skott kraftigare, och förutom pistolerna har man även ett sorts handgranater av ananas till förfogande. Vapnen behövs i allra högsta grad eftersom det fullständigt kryllar av fiender spelet igenom, dessa kommer dessutom från alla möjliga håll så det gäller att vara på sin vakt.
När man precis har börjat spela kan det te sig som om spelet är väldigt svårt, men snart lär man sig fiendernas rörelsemönster och även att spelkontrollen går snabbt lära sig. Därmed inte sagt att spelet blir för lätt när man väl kommit in i spelet, tvärtom håller spelet genomgående en lagom svårighetsgrad. Ett problem som många filmspel lider av, så även detta, är att det följer med alldeles för få banor. Det kan inte undgås att jag känner mig lite lurad när spelets sju banor är avklarade, och jag lämnas med en känsla av ”var det här allt”. Detta spär bara på tankarna om att filmspel endast tillverkas för att sälja på filmens popularitet, vilket förmodligen allt som oftast är sant. Som plåster på såren ingår det dock fyra filmsnuttar och åtta bilder från filmen som låses upp allteftersom man avancerar i spelet.
När första banan är avklarad så är det dags för Lilo att träda in i handlingen. Hon upptäcker att hon har blivit förd ombord på ett rymdskepp som fungerar som hem åt en mängd köttätande insekter. Till skillnad från Stitch är Lilo inte något vidare på att försvara sig och det gäller istället att smyga fram och inte bli upptäckt. Skulle hon ändå bli upptäckt har hon en docka att dänga i huvudet på fulingarna men detta hjälper föga i de allra flesta fall och allt som oftast innebär det ond bråd död att dra till sig fiendens uppmärksamhet.
Det rent tekniska i spelet håller i de flesta fall ganska hög standard. Grafiken har en lite tecknad filmkänsla över sig och återskapar på ett bra sätt filmens figurer på den lilla GBA-skärmen. Musiken kan däremot tyckas något simpel och det verkar inte som om orkestern består av mer än ett-, max två, instrument.
Vidare dras spelet med samma problem som Stuart Little 2 och en rad andra spel, nämligen lösenordssparning. I Lilo&Stitch har man dessutom valt att tillämpa ett ganska knöligt system med en sju bilder lång kod som ska skrivas in inför varje spelsession. Ett ondskans gissel som många spelare kommer gnissla tänder över eftersom det till stor del tar bort spelets portabilitet.
Hade man dubblat antalet banor och kanske fixat till lite bättre musik hade spelet fått en solklar trea, nu stannar det på en tvåa, främst därför att det är väldigt lite spel för pengarna.