Det här är ingen normal artikel, utan mer av en erfarenhet kring en supportupplevelse.

Jag har ägt ett antal Dell- och Alienware-datorer och har Dell XPS som min favoritdator. Det gör att jag har pratat med Dells kundtjänst några gånger med problem. Det har oftast löst sig enormt snabbt och enkelt. Det var nog ett par år sedan en strömadapter sköt ut hela husets ström och det small som fan. Ringde till dem och ett par dagar kom en ny adapter och det var klart. Det gick under garanti.

Personalen
Initialt ska jag säga att personalen är supertrevlig och här finns inget att anmärka på. De är hjälpsamma och gör mer än de behöver. Allt nedan har bara med Dells hantering av saker och ting att göra.

Batteribyte ett måste
Nu har samma burk blivit ett par år äldre och garantin är slut. När datorn meddelade att batteriet var på sitt slutskede ringde jag och kollade om det var någon form av batterigaranti, vilket jag visste att det inte skulle vara, men ville kolla i alla fall. Det var det inte, men jag fick en guide på hur man byter batteriet och de erbjöd sig även att skicka över ett kostnadsförslag på ett nytt batteri.

När jag fick det var det dyrare än om jag köpt via nätet, men det är ju från Dell och jag tänkte att det borde vara ett säkrare köp – och att de vet att det är rätt batteri som inte kräver några skohorn. Sagt och gjort köpte jag batteriet, det kom hem några dagar senare och sedan satte jag in det och det gick rätt lätt.

Klart.
Nej.

Jag kollade i förpackningen som jag just höll på att lägga i rätt returpåsar. Då hittar jag en retursedel och tänker att det här är om det varit fel del. Men så läser jag mer noggrant och då står det att jag ska returnera mitt gamla batteri. Det känns ju mot alla typer av gröna fotavtryck att skicka den med bilar och lastbilar över hela landet i stället för att lämna den på den lokala återvinningen som jag cyklar till.

Jag skakar lite på huvudet, men ser då att det står fler saker på lappen. Det står att om jag inte skickar tillbaka batteriet kommer jag att faktureras för det.
– Vänta här nu. Mitt batteri som jag sitter i min dator som jag köpt för nästa 40000 kronor kräver Dell att jag ska skicka tillbaka till dem och om jag inte gör det ska jag betala för att behålla mitt eget batteri som jag äger?

Jag mailar dem och undrar varför i hela världen som de ska ha mitt gamla batteri och hur de kan komma på att jag ska betala för det om jag vill ha kvar det – det vill säga återvinner lokalt som är bättre för alla.

Svaret jag får är att jag valt Parts Exchange eller vad det heter och då ska de ha tillbaka det. Jag säger att jag inte valt något, utan fick ett pris för ett batteri och jag köpte det. Personen i mailen skulle återkomma om det hela och jag glömde bort det.

Jag blev dock påmind igår vid midnatt. Då kom ett mail, som är lite av ett hotmail, som berättar att jag inte returnerat mitt batteri som jag äger inom 10 dagar och därför kan välja att betala 55 Dollar för att behålla det.

Irriterad ringde jag så snart kundtjänsten öppnade och undrar vad det är för maffiaupplägg som de har och personen förklarade att det var så det funkade med tjänsten jag – ovetandes – köpt. Sedan fick jag också förklarat att de tar till vara på det som kan tas vara på för att göra nya produkter och på så sätt vara gröna.

Så då kan de alltså nyttja celler i batteriet som funkar och sedan sälja det till någon annan. Mitt batteri som de tvingar mig returnera kan de sedan använda för att tjäna pengar. Då borde jag få procent på det, men så funkar det självklart inte.

Så allt som allt i detta raljerande. Dell jobbar mot miljön här och hotar mig med kostnad för mitt batteri som jag äger om jag inte ger det till dem. Det här är jävligt konstigt.

Det här gör att nästa gång det strular utanför garanti kommer jag att handa på annat håll, komma undan billigare, rädda världen med lokal återvinning och en ha ett hot om vite hängande över mig.