Kororinpa

Kororinpa kan vara ett av de sämsta namnen på ett spel jag skådat på länge. Det för att det är så fruktansvärt svårt att komma ihåg. Kanske är helt naturligt om man kommer från något annat ställe än Boden? Vad vet jag, men jag har i alla fall problem med att lägga titeln på minnet. Som tur är så förklarar Hudson spelet på konvolutet – ”Ball-rolling Maze Game”.

I detta bollrullande labyrintspel får man just kontrollera en boll, eller en kula, och denna ska på ett så smärtfritt sätt som möjligt tas från punkt A till B. Spelidén är baserad på spelet som oftast kallades Labyrint och var av trä. Det hade två rattar som kontrollerade underlaget, så det är inte kula man styr men det är den som ska hållas koll på. Det gäller att vicka underlaget åt rätt håll vid rätt tidpunkt för att få kulan att rulla åt det hållet man vill. I spelet går allt rullande på en nivå och det är bara hål som utgör faran. På Nintendo Wii är det betydligt fler element involeverade.

Kororinpas spelplan är tredimensionell och den kan roterad åt alla håll. Rullar man till exempel ner för en trappa så får man inte hoppa upp, utan man lutar hela spelplanen så att trappan går åt andra hållet och hela spelplanen står plötsligt på högkant. Farorna, eller hindren, som kommer i ens väg är allt från det tomma intet som finns på sidorna av den snitsade banan till hål och saker som bara gör livet surt för en.

Spelet är som ni förstår skapat med Wii-kontrollen i åtanke. Man får luta den åt det håll som man vill kulan ska rinna. Banorna är varierande i utseende, men grundprincipen är den samma. Det är lätt att komma igång med och det är lätt att förstå hur man spelar. Precis som de flesta andra Wii-spel. Och precis som så många andra gör det sig bäst i små proportioner.