Vi spelar Generation Zero

Generation Zero ser vid ett första ögonkast ut som ett samarbete med den svenska konstnären Simon Stålenhag, men så är inte fallet. Avalanche har ganska tvärsäkert inspirerats av Stålenhag i alla fall.

Många spel från Avalanche
Generation Zero utannonserades för inte allt för länge sedan och Avalanche har verkligen många strängar på sin lyra då de även har Just Cause 4 och Rage 2 på gång. På Gamescom fanns Ganeration Zero och Just Cause 4 spelbara, Rage 2 är vi lite osäkra över om det fanns för hands on.

Hands on – som det heter over there
Vi fick möjligheten att spela Generation Zero och det första man slås av är att det är lite mindre polerat än studions andra titlar och det ska bero på att de använder en annan spelmotor primärt, men det kan självklart också bero på att det är i ett tidigare skede än de andra titlarna.

Förbi första visuella intrycket och till själva spelandet. Man hoppa in i ett tvåpersoners coop-läge och jag spelar tillsammans med en branschkollega. I ärlighetens namn är det inte så mycket coop, utan vi är bara i samma spel och det funkar bra då svårighetsgraden – vad jag förmodar – inte var så svårt satt.

Terminator anyone?
Efter att ha utforskat området man placeras i och sökt igenom lite byggnader rusar jag, och lämnar kollegan bakom mig, mot första utsatta målet. Där väntar en drönare som jag skjuter ner med ett par skott från min pistol. Tar lite delar och fortsätter till nästa mål, eller utmärkt riktmärke om man hellre vill, där det väntar en fyrbent robot stora som är stor som en häst eller kanske ponny. Även den här faller ganska lätt för min pistol.

Speciellt fiende nummer två känns som direkt hämtad ur valfri Terminator-film. Huruvida det är en bra eller dålig sak kan man spekulera, för vem gillar inte Terminator-filmerna – eller i alla fall de flesta av dem? Men kan någon säga att de gillar Terminator-spelen? De har ofta varit filmlicenser som saknat kvalitet, men om man ser till spelupplägget rent generellt så har det inte varit så kul att kriga mot de mycket opersonliga robotarna – de har inte bjudit på någon form av personlighet alls. Framtiden får utvisa om det är så med Generation Zero också. En bra sak är att de inte sitter fast i ett förbestämt universum som begränsar fiendetyperna, utan kan hitta på egna – och fler – fienden hur de vill.

Ett gevär
Efter att ha hamnat i några fler konfrontationer och samlat på sig fler saker dyker ett gevär upp. När jag får mitt har redan min coop-partner hittat ett, så jag gissar att jag letade mindre och sköt mer? Sugen på att prova geväret springer jag mot nästa mål och plötsligt ser jag en gigantisk variant av de fyrbenta robotarna. Den är stor som ett femvåningshus och i nästa stund börjar marken runt om mig att explodera. Jag är också hastigt och lustigt död – men det går att återuppliva mig via en knapptryckning på samma plats. Det är ju coop, så man kan inte veva bak tiden då min kollega skulle drabbas av det.

Men ny energi springer jag som en tok för att slippa fler jordskälvande bombattacker och ta mig fan, jag dör en gång till. Men återupplivar mig och inser att jag står över målet. Det är ett bergrum som jag ska in i och ta skydd. Min kollega hinner in och jag är siste man innanför dörrarna och stänger dessa så snabbt det bara går. Väl inne i bergrummet har vi – om jag kommer ihåg rätt – några fiende att hantera, men sedan är vi i säkerhet och där tar speldemot slut.

Svenska miljöer
Längs vägen går man runt på en svensk fiktiv ö, men det ser ut som i en liten stad med villakvarter, lokala butiker och arbetsplatser. Det ser ut som Sverige. Det går inte att ta fel. Husen, bilarna, vegetationen och skyltarna skriker Sverige. I och med att spelet utspelare sig i Sverige är det ganska självklart i och för sig, men det tål att poängteras då det är ett hemtrevligt och kul inslag.

Generation Zero summerat
Det var en kul genomspelning och med lite högre svårighetsgrad kommer striderna med de mindre fienden att kännas mer väsentliga. Att plocka på sig delar från fienden och hitta saker blir också ett relevant inslag i själva spelet. Grafiken är inte spelets bästa egenskap, men känslan som målas upp kan nog vara det i stället. Det som jag ser som ett eventuellt minus är opersonliga fienden, själlösa, men vem vet, det kanske kommer andra typer av fienden eller i alla fall robotar som har en mänsklig grund och bara ser ut som industrirobotar.

Allt som allt kommer Generation Zero att vara ett av de spelen vi följer så noga vi kan och hoppas kunna spelar mer av snart. Plus att vi hoppas att soundtracken kommer vara med svenska 80-talashjältar så som Noice och Gyllene Tider med flera. Kanske Shaking Fredrik och Anna Book?

Titta även på gameplay-filmen som släpptes innan Gamescom >>