Text: Greven
Namco och Sega i skön ljuspistolsförening – det måste väl bli ett riktigt bra skjutarspel?
Först som sist måste jag påpeka att jag hädat. Jag har nämligen inte spelat spelet med ljuspistol vilket det är avsett för, då jag har en 100 Hz-tv. Sorgligt nog är ljuspistolerna på marknaden fortfarande inte anpassade för denna typ av tv även om till exempel Egmont envist hävdar att Guncon 2 går att använda. Det stämmer, men bara om man håller pistolen max 60-70 cm från tv-rutan och det är inte vad vi menar med praktisk användning då sporten i att pricka fienderna är lika med noll.
Nåja, spelet går även att spela med den vanliga styrkontrollen – Dualshock – även om det förtar en del av nöjet. För den som aldrig spelat ljuspistolsspel kan upplägget tyckas väl linjärt. Man har ingen valfrihet alls utan flyttas längs en bana automatiskt vartefter man mejar ner fiender och spelmomentet är så varierat som att skjuta och skjuta igen. Något övermått av fungerande hjärnceller behövs med andra ord inte för den här typen av spel. Men visst är det kul att panga runt en stund.
Grafiskt bjuder Vampire Night på klanderfritt designade 3D-miljöer och hyfsat snygga fiender. Bossarna är till och med riktigt coola. De otrevliga typerna består här av vampyrer, varulvar och muterade människoliknande saker. En del har en speciell träffyta man måste skjuta på medan andra kan träffas varsomhelst. Magasinet i vapnet töms fortare än kvickt, men det är bara till att ladda om med en knapptryckning på Dualshock-kontrollen, alternativt med ljuspistol rikta den bort från tv-skärmen och fyra av. Ljudet under spelets gång består av skottljud från ditt vapen, ljudet vid omladdning samt lite grymtanden från de fiender du möter. Mellansekvenserna som använder spelets grafikmotor har dock lite snygg orkestermusik som känns stämningshöjande. Men få spelare av den här typen av spel bryr sig väl om såna oväsentligheter utan klickar raskt vidare till nästa actionscen.
Spelet är ganska stressande då det inte ges många sekunders vila mellan fiendevågorna som dock dyker upp på exakt samma ställe varje gång vilket gör att man lär sig efter några omspelningar exakt hur man ska bete sig för att lida minsta möjliga skada. Spelet har inte mycket till djup så omspelsvärdet är klart begränsat. Det finns ett speciellt spelmode där man kan samla silver under spelandets gång som sedan kan omsättas genom att köpa andra vapen etc. Tyvärr kan man inte köpa nya vapen mellan nivåerna utan det är först efter avslut det är möjligt vilket gör att det inte direkt påverkar hur man spelar ändå.
Slutsatsen blir att det är ett habilt spel som är kul en – kort – stund. Det är absolut roligare med ljuspistol än Dualshock-kontrollen, men Time Crisis 2 är roligare och är på gång på platinum (billigare utgåva) inom kort vilket gör mitt personliga val enkelt.