Tenchu: Time of the Assassins

Tenchu har alltid varit en underskattad titel. Det är inte många som prisat den i mitt spelumgänge, precis som Syphoon Filter för övrigt. Jag har spelat alla – tror jag – de tidigare spelen och såg fram emot att spela PSP-Tenchu på min flygresa till Norrbotten.

Initialt känns allt igen, karaktärerna och presentationen. Time of the Assassins utspelar sig efter det senaste Playstation 2-spelet, men det gör ingen skillnad om du spelat det eller inte. Det är bara att hoppa in i all ninjaaction.

Tanken med Tenchu är att man ska smyga sig på sina fiender, men självklart kan man ta hand om den om det inte lyckas. Det gör faktiskt inte så stor skillnad hur man lägger upp spelandet, men det är som häftigast om man kan eliminera sin motståndare utan att han eller hon har en aning om ens närhet. Go ninja!

Tyvärr blev det inte en helt angenäm upplevelse på flyget mot Luleå. Det visar sig att kontrollen är riktigt rutten. Hur man än ställer sig så är det svårt att titta åt det hållet man vill se. När man sedan ska rikta in sig mot en fiende, som man ska smyga sig på, är det nästan stört omöjligt att hamna rätt. Man måsta justera och justera och justera. Under den tiden har fienden rört sig från dig, eller vänt sig om. Irriterande är bara förnamnet här.

Kontrollen är som sagt ruskigt dålig. Det förstör hela upplevelsen, det i kombination med att banorna är väldigt korta. Och på tal om korta. Synfältet är enormt kort. Det är becksvart typ fyra-fem meter från karaktären och banorna målas upp mitt framför ögonen. När man är ute och spatserar i sin okontrollerbarhet krockar man i princip med fienden hela tiden, det för att man inte ser längre än näsan räcker i princip.

Jag brukar tycka att Tenchu bjuder på bra underhållning, men nu är det förvånansvärt lite ”bang for the buck” – man får lite för stålarna helt enkelt. Korta banor, dålig kontroll och mörker överallt.