Våldsamt kul hade man förväntat sig, men det visar sig bara vara kul och våldsamt.
State of Emergency är ett av de mest efterlängtade spelen för tillfället. Det är nog bara Metal Gear Solid 2 som det snackas mer om. State of Emergency har hypats rejält i och med att det kommer från Rockstar som tidigare i år släppt Grand Theft Auto 3 och Max Payne – båda stora succéer. Båda spelen har varit kryddade med våld och State of Emergency har mer röda pixlar än de två tillsammans. Det har gjort att alla pratar om det och nu är det äntligen här.
När man tittar på förpackningen möts man av budskapet ”Warning. Stricktly NOT for sale to under 18s” och dessutom en varningslapp med text på svenska, danska och norska. Och dessa är klistermärken som finns utöver standardmärkningen som säger 18, vilket är åldersgränsen. Detta gör förmodligen att man blir ännu mer sugen på spelet, för det är ju lite kul att spela nåt som det varnas för – det är ju lite spännande så att säga. Karaktären Spanky, som är killen med röd skarf på omslaget, ser även han lite kool och farlig ut. Men i spelet är man Hawaii-skjortan McNeil eller tjejen Libra. Sedan kommer fler karaktärer längs spelets gång.
Efter ett skönt intro och val av spelsätt, Kaos eller Revolution, kommer spelet igång. Man placeras i – vad som ser ut som – ett amerikanskt köpcentra som fullständigt kryllar med människor. Det första man gör, det är ju det man har sett fram emot, är att börja slå på närmaste person och det är enkelt att sätta in en treslagskombination som fäller offret. Där slutar naturligtvis inte misshandeln, när offret ligger ner kan man sedan stampa och slå denne så blodet stänker åt alla håll. När personen har kilat vidare till en bättre värld kan man fortsätta hur länga som helst. Naturligtvis tjänar det inget till, men möjligheten finns i alla fall.
Nästa steg blir att utforska köpcentrat, vilket man kombinerar med att slå ner någon lite här och där. Ser en vakt dig, då kommer han springande, men i en värld som denna är det bara att sopa på honom också. Han tillkallar fler vakter, men även de får stryk efter noter. Nu börjar det bli dags att ta reda på vad man ska göra i läget Revolution, som är story-läget i spelet. Man får gå till huvudkontoret för köpcentrat, där man hittar en man som ser lite skum ut. Denne person anställer dig för att göra olika uppdrag, vilka varierar från gång till gång. Dock är de i princip samma, gå dit, gör det, hjälp den personen att förflytta sig och kom tillbaka hit efteråt. Uppdragen är ibland lite väl artificiella och kan förefalla relativt korkade, men framför allt blir de lite långtråkiga efter ett tag.
Förutom att man kan slåss, så kan man plocka upp en massa olika vapen. Man kan bestyckas med allt ifrån pumphagel, eldkastare till bazookas. Dessa kan man framställa ena riktiga massaker med. Eftersom det kryllar av människor i ens omgivning ryker allt som oftast ett antal när man skjuter – speciellt med bazookas och andra vapen i den genren.
Skärmuppdateringen är faktiskt imponerande. Det kryllar av människor på skärmen och det är inte tal om att det börjar rycka, utan allt flyter på mycket fint. Grafiken är överlag mycket snygg, den är sådär trendigt ful i stilen. Starka färger och lite lagom lustiga karaktärer ger en trevlig spelplan. Ljudet är även det bra, här finns inget att klaga på.
Nu till den lite tråkigare delen av spelet – själva spelet. I och med allt snack om State of Emergency hade i alla fall jag förväntat mig en hel del. Förutom att det inte skulle sparas på våld och att det skulle vara helt politiskt inkorrekt i tider då det debatteras spelvåld av allehanda ministrar som aldrig spelat ett spel i hela sitt liv, så hade jag förväntat mig ett bra grundkoncept. Nu visar det sig bara vara ett helt ordinärt beat’em up – inget speciellt alls faktiskt. Man går runt med sin karaktär och trycker på knappar för att utöva slag och sparkar, sedan kan man ta tag i massor av lösa saker och använda dem som vapen. Att man sedan kan använda olika vapen är heller inte nytt, det har vi sett förut. Att spelet är uppdragsbaserat är heller inget revolutionerande och det enda som är nytt är den höga våldsfaktorn. Tyvärr räcker det inte i dagens konkurrens. Klart det är lite tufft att kunna slå ner eller skjuta vem som helst, men det blir snabbt mindre och mindre intressant.
För att återgå till de två speltillvägagångssätten – Kaos och Revolution. Det första är en ren massaker. Här finns det massor av vapen och man ska göra saker på tid. Klockan räknar neråt och det gäller att vara snabb och plocka upp saker som förlänger ditt spelande. Det hela går ut på att få så mycket poäng som möjligt och när tiden är slut får man se var man placerar sig på topplistan. Här får man för övrigt minuspoäng om man tar död på oskyldiga. Revolution är story-delen som är uppdragsbaserad och det gäller att klara ett uppdrag innan man drar vidare till nästa.
State of Emergency bjuder dock på en del nöje, beat’em up är allt som oftast att jämföra med en ”Jean-Claude van Damme”-film, det kräver lite av hjärncellerna, men fyller sin funktion. Det är helt okej att spela State of Emergency, men det lever inte upp till förväntningarna helt enkelt. Det är absolut inte i samma liga som GTA3 – eller Max Payne för den delen – och våldet gör varken från eller till i det stora hela.
Varning till föräldrar
Att spelet har fått en åldersgräns på 18 år är kanske lite överdrivet i jämförelse med filmcensuren, men det innebär inte att det är ett spel som man bör köpa till sina barn. Det är övervåld kort och gott.