SSX har blivit världens mest populära snowbordspelserie genom tiderna och en av de största extremsportspelen någonsin. Nu när serien gör entrè på Nintendo Wii som konsolens första snowboarspel ger det mig blandade känslor.
Den här delen i SSX-serien handlar om precis samma sak som de tidigare delarna gjorde. Man åker ner för backar med sin valda snowboard- eller skidåkare och samlar poäng genom att göra trick som man sedan kan utnyttja för att få extra fart ner i backen. Det finns banor i spelet som går ut på att till exempel komma först i mål, samla högst poäng eller åka halfpipe och slalom. Har man med andra ord spelat ett SSX-spel tidigare så kommer man att känna sig hemma på nolltid.
Den stora nyheten i SSX Blur är självklart kontrollsystemet som nu är anpassat för Wii-konsolens unika Wii-mote och Nunchuk. SSX-veteraner som är vana vid att trycka vilket trick som helst på beställning får i princip börja om från ruta ett i och med SSX Blur. Till en början känns det ovant, ganska obekvämt och krångligt att spela ett så avancerat och snabbt spel på det här sättet men med tiden så växer en ny typ av spelupplevelse fram. Vad man får ut i underhållningsvärde av SSX Blur hänger dock mycket på sin förmåga att uppskatta denna nya kontrollmetod. Nunchuken används för att styra åkaren på marken samt för att greppa brädan i luften. Det är en skön och inlevelsefull känsla att göra svängar skarpare genom att luta Nunchuken åt önskad riktning. Wiimoten används för snurrar, volter, skruvar och speciella Uber-trick som nu blivit extremt svåra att utföra. Det nya kontrollsystemet är underhållande och känns väldigt annorlunda och fräscht men är även stundtals frustrerande. Det händer att spelet inte plockar upp de rörelser man gör omedelbart, vilket ofta resulterar i att man gör en oönskad faceplant rakt ner i backen. Det känns även ibland som att man gör bättre ifrån sig om man bara vevar kontrollen åt alla håll och på så sätt gör nått helgalet trick man aldrig skulle klarat av medvetet.
Musiken i SSX Blur är ganska avslappnad och skön och ljudeffekterna är trevliga. Det är svårt att veta så här tidigt vad Wii-konsolen är kapabel till rent grafiskt men SSX Blur är långt ifrån ett fult spel, speciellt ljus- och snöeffekterna är häftiga. Musiken spelar även en lite viktigare roll i SSX Blur än i tidigare SSX-spel. Poängmätaren har gjorts om till en Groovemätare och när den är på topp ökar musiken och noter strömmar ut ur åkaren. Om man ramlar stannar musiken plötsligt i en liten stund och detta skapar en starkare känsla av misslyckande.
SSX Blur känns som helhet lite stressat. Det återanvänder många karaktärer och banor och har i överlag mindre innehåll och känns mindre genomarbetat än de tidigare delarna i serien. Förutom den annorlunda kontrollmetoden som Wii gjort möjlig så är det inte mycket nytt eller spännande som hänt sen förra delen i SSX-serien släpptes. SSX Blur är ett ovanligt annorlunda och utmanande snowboardspel som har potentialen att både älskas och hatas men personligen ger det mig blandade känslor.