Vid sidan av filmerna händer det också prylar – tydligen.
Här har vi baksidan på ett känt och populärt koncept – spinn-offs. Det vill säga något som har skapats från något som säljer bra och lutar sig starkt mot detta för att sälja bra även det. Det händer ofta i tv-seriernas värld, vet inte om ni kommer ihåg att några stjärnor från tv-serien Melrose Place dök upp i Beverly Hills för att ge dem snålskjuts när Melrose hade premiär. Så fungerar det även i populära CSI där några från originalserien CSI som utspelar sig i Las Vegas åker ner till Miami i ett fall, detta för att introducera CSI Miami. Precis så är det, nästan, i Sagan om den tredje tidsåldern. Här är det inte så mycket att karaktärernas vägar korsas, utan att det är varumärket och vyerna som är de samma.
Sagan om den tredje tidsålderns handling sker parallellt med de tre filmerna som ni alla känner till vid det här laget. Satt själv nyligen med den extralånga versionen på sista delen, som var sina glada fyra timmar. Spelet är ett turbaserat rollspel och spelaren ger sig ut på äventyr i den – numera – välkända mörka världen från filmerna. Jag valde själv att spela med svenska namn och efter ett tag insåg jag att det kan vara ett misstag, översättningarna på vissa saker gör mest att det känns töntigt – måste man översätta allt kan jag undra.
Som vanligt i rollspel handlar det om att gå och sedan stanna till för att slåss mot några motståndare. För att följa manus ännu mer är spelarens karaktär, och sedan karaktärer, rätt dåliga initialt. Längs vägen plockar de upp färdigheter och blir därigenom bättre på att slåss. Och som alla känner till, det är skönt när ens karaktärer är så bra att varje strid inte tar så lång tid – turbaserat är kul, men inte sådär överdrivet kul i längden.
Grafiken är bra, men kan lätt avfärdas som tråkig. Miljöerna är inte direkt hjälpsamma för att göra spelet till en snygg och attraktiv produkt, utan det handlar ofta om att förmedla hur mörkt det är. Det kan man inte klaga på, men variationen kunde lätt ha varit bättre. De vapen man har att tillgå tillhör de man kan förvänta sig, allt från yxor till magi. Det finns många mellansekvenser i spelet och dessa är sällan – om ens någonsin – användbara i spelet, utan är mest där för att de ska finnas där. Det är ju de som gör spelet till ett måste för alla Sagan om ringen-fans.
Även om jag inte tycker Sagan om den tredje tidåldern är dåligt så tycker jag heller inte att det är ett bra spel, det är så okej som ett spel kan bli. Hade det varit baserat på de verkliga karaktärerna om man nu kan säga så hade det förmodligen varit roligare, men då hade spelet förmodligen blivit mycket linjärt å andra sidan. I mina ögon finns det så många bättre rollspel att Sagan om den tredje tidsåldern inte platsar i min spelsamling.