Manhunt

Spelet börjar med att en dödsdömd fånge vid namn James Earl Cash ska avrättas med en giftinjektion. Ordern utförs och den stora allmänheten tror att Cash är ett minne blott, men så är inte fallet. Den dödliga injektionen var bara ett starkt sömnmedel och Cash vaknar senare upp på en kall brits i ett mycket kalt och nedsmutsat rum. Ur en högtalare kommer en röst som förklarar att Cash inte är död, men att alla tror det, och att han blivit placerad i ett område som alla – inklusive gud – glömt.

Han får en ny chans i livet säger rösten, allt han behöver göra är att ta sig ur området, men överallt finns gäng som är ute efter en enda sak – att döda Cash. Ty gängen har informerats om honom och att det är ”open season” på honom. Anledningen till att Cash blivit frisläppt och att gängen jagar honom är för att ett filmbolag som gör så kallade snuffilmer, det vill säga filmer där människor dödad på riktigt, vill ha material till en ny rulle. Överallt där Cash drar fram filmas han och beröm utdelas när han är riktigt våldsam – regissören vill ha våld och blod.

Manhunt påminner om Nicolas Cage-filmen 8mm där temat var liknande. På samma sätt som jag tyckte att den filmen kändes olustig tycker jag att det här spelet ibland kan vara lite magstarkt. Ett vanligt dåd kan till exempel vara att man smyger sig på en motståndare bakifrån och sedan kväver honom med en platspåse över huvudet, eller bara dödar honom med ett par välriktade slag med sitt baseballträ. Med det senare i sin hand kan man även krossa skallen så att hjärnsubstansen skvätter på en motståndare som ligger död på marken.

Spelkontrollen är sådär, Cash är seg och fighting-sekvenserna är rätt trista. Det är inga beat’em up-drabbningar, utan mer att bara slå två gånger med hårda slagen, blocka eller köra lösare, och sedan köra på med två hårda igen. Att det inte är ett beat’em up blir ganska självklart när man får instruktioner av spelet att springa som en fegis om det kommer två fiender. Stannar man kvar är det ofta kört då de inte väntar på sin tur utan går lös på en som en tok. Längs vägen finns sparpunkter och det är bra då banorna är relativt långa, ibland kan jag till och med sakna en sparpunkt då jag misslyckats och får hoppa tillbaka långt i spelet.

Manhunt låter tufft och självklart kommer många – bland annat jag – att tycka att det är ett måste att lira då det är Rockstar som ligger bakom. Som alla vet är inte allt som Rockstar ligger bakom genialiska spel, tänker bland annat på State of Emergency, och det är heller inte Manhunt. Spelet är faktiskt inte speciellt involverande och det finns många som är bättre ur spelsynpunkt. Det är däremot väldigt kontroversiellt och förmedlar en mycket speciell känsla. Det som jag tycker Manhunt är ett bra exempel på är att ett halvdant spel inte blir bättre för att det kryddas med extremvåld, det är fortfarande bara ett halvdant spel.