Killzone

Jag missade Killzone helt och hållet. Hade aldrig hört talas om det, men så en dag fanns det överallt. På Hype.ses forum, i nyhetsbrev, i tidningar och på andra webbsidor. Jag fick snabbt läsa på mig om spelet och med all hype kring spelet började jag snabbt se fram emot spelet. Tog dock lite av det jag läste med en nypa salt, för när ord som ”Halo-dödare” används och det är inte det lättaste att lyckas med. Nu har jag spenderat många timmar med Killzone och har faktiskt blivit förvånad över spelet, men mer om det längre ner i recensionen.
Spelet börjar i något som kan liknas med Hitlers propagandatal till det tyska folket, en ledare talar med inlevelse om vad som komma skall. Givetvis är spelaren på andra sidan och får kämpa mot alla ledarens inspirerade soldater, vilket dessutom värdesätter sin insatts högre än sitt eget liv. Det gör uppdragen svårare och ställer högra krav på spelaren. När man kommit förbi introsekvenser och annat finns en spelare att tillgå, men man ser att det totalt kommer att vara fyra stycken då deras namn syns men inte går att välja. Man börjar med en soldat som är lite korkad, han använder inte hjälm så som alla andra gör i spelet. Efter ett par lyckade uppdrag stöter han ihop med en tjej, som inte heller hon har vett att skydda skallen. Efter att man stiftat bekantskap med henne är hon spelbar. Då hon är nästa namn på listan är det ganska lätt att klura ut att nästa karaktär kommer i samma ordning och till slut har man fyra – hjälmlösa – soldater att välja mellan. Alla har sina vapenspecialiteter och egenskaper, men alla kan plocka upp vapen från fienden eller som bara råkar ligga och skräpa i omgivningen.
Spelmiljöerna är mörka, de kan ibland nästan kännas som lånade från ett skräckäventyr. Det rinner vatten, smutsigt vatten, och man vill nästan gå och tvätta händerna efter att man hängt i denna nedfalls och avgassvärtade plats. Musik bjuds det inte på, det skulle nog bara ha lättat upp den tunga atmosfären. I Killzone är det bara effekter och det är nog ett bra drag av utvecklarna, även om jag ibland tycker det inte finns några mellanlägen, det är antingen forsande vatten eller inget vatten alls. Låt mig förklara. I ett rum i spelet forsar det vatten ur trasiga rör och man går upp i knävecken, det brusar av vattnet. När man sedan vänder sig om, går ett par meter – man står fortfarande i vatten – så slutar det brusa. Det blir i stället tyst som i graven. Borde inte ljudet successivt tonas ner? Jo, det borde det. Inte världens största sak, men värt att notera då det inte borde vara så i ett kvalitetsspel.
Spelkontrollen är genomgående bra, men inte på topp. De har envisats med att inte tillåta karaktärerna att hoppa. Det är enormt frustrerande då små hinder helt plötsligt är lika svåra att ta sig över som ett tiovåningshus. Man kan i stället häva sig över vissa objekt, då kommer en pil som poängterar att det är ett sådant objekt. Konstigt nog kan man inte ta sig över alla objekt med en viss höjd, utan bara vissa utvalda. Samma pil kommer när man kan klättra i stegar, man kan klättra i alla dessa för övrigt. Råkar man hitta en kort stege, till en tvåmetershöjd, då kan datorn ha svårt att känna av om man ska ner och så blir man fast på plattformen. Så snart man börjar gå ner vänder karaktären och går upp igen. Här har viss frustration och många svordomar avverkats.
Vapen finns det gott om. Allt från 1000-skottsautomatgevär till kniv och som tidigare nämnt kan man plocka upp vapen från fienden. Maximalt tre vapen åt gången, men der räcker bra. Karaktärerna, de utan hjälmar, slänger ifrån sig några kommentarer här och var. I mellansekvenserna sköter de sig ibland bra, men oftast mycket dåligt. Karaktären Rico är fruktansvärt irriterande, om jag bara kunde skulle jag skjuta honom. Har ingen testat sekvenserna? När filmer spelas in får en opartisk publik, ofta ett stort antal, titta på filmen och ge feedback på agerande, trovärdighet och så vidare – hade det inte varit en tanke Sony?
När man tittar på Killzone och den spelupplevelse det gett, då är det blandad glädje. Att det skulle vara en Halo-dödare, det kan jag avfärda med en gång. Så är inte fallet. Det som det däremot är, är ett bra och förstapersonsspel. Det har tung atmosfär som håller spelet igenom, man känner att man krigar för rättvisan och det är en spännande upplevelse. Äger du en Playstation 2, gillar förstapersonsspel – och inte äger Halo 2 och en Xbox parallellt – är Killzone ett spel för dig.