I Extermination är du en marinsoldat som skickas in i en situation lik Resident Evil. Ett gäng forskare har utvecklat ett virus, som naturligtvis har tagits sig ur sina provrör och dödat i stort sett alla som befinner sig på området. Nu gäller det för karaktären – som ser exakt ut som Donna i Beverly Hills rugbyspelande och djupt religiöse pojkvän – att rädda dagen. Förutom att klara sig själv ska man rädda eventuella överlevande, förstöra anläggningen så att smittan sprids.
I början av spelet vet man inte någonting om omgivningen. Man kastas snarare handlöst in i handlingen. Det hela börjar med kortare instruktioner och en slags träningsbana, så att man kan hantera sin karaktär. När man tagit sig in i anläggningen, det är det som man skulle kunna kalla för träningsbana, börjar alvaret lite sakta. Man får ett uppdrag och de slemmiga hasande krypen dyker hastigt och olustigt upp. De spottar en grön smörja och träffas man av den börjar smittan inta din kropp. Blir smittan 100 procent, då växer en varelse ut genom ryggen och den blinkar dessutom grönt. Konstigt nog är det ingen av dem man möter som ens lägger märke till detta. Krypen kan man skjuta eller eliminera med sin kniv. När de dör pyser det ut en slags gas som ser allmänt ofräsch ut.
Man inser ganska snart att krypen finns i mängder, men det gör inte din ammunition. Det finns vissa ställen längs vägen där man kan fylla på antalet kulor, men det kan ibland vara långt mellan depåerna och man vill inte få slut kulor däremellan. När man kommer en bit in i spelet kommer naturligtvis större och otäckare monster, som inte dör när man tror att de ska göra det. I speciella rum sparar man spelet, och där kan man också ladda sitt batteri som fyller en stor funktion spelet igenom. Hela upplägget påminner mycket om Resident Evil och vissa monstren gör det faktiskt också.
Spelkontrollen är lite seg, den är inte alls så följsam som man blivit bortskämd med i spel som Metal Gear Solid och Syphon Filter 1 & 2. Kameran kan ibland hamn i lustiga vinklar och man känner sig som ett kylskåp ibland. Man är kort och gott väldigt osmidig.
Grafiken i Extermination är – som vanligt på Playstation 2 – snygg, men absolut inte nåt speciellt. Ljud och effekter håller normal klass. Skådespelarprestationerna, karaktärernas röster, är också godkända. Summeringen är att det är ett okej spel, men det räcker inte. Vill man ha enormt bra spel i den här genren, köp Metal Gear Solid och/ eller Syphon Filter 1 & 2 – då får du 100 procent spelnöje och för ett betydligt bättre pris, då de har fått något år på nacken.