Succéserien 24 passar utmärkt som spel och nu har du chansen att vara världens koolaste agent – Jack Bauer.
Spelet utspelar sig som vanligt, precis som i tv-serien, i Los Angeles. Jack Bauer heter allas vår hjälte som spelas av Kiefer Sutherland. I spelets inledning tar sig Bauer in i ett fartyg och det är bara början av vad som komma skall. På andra sidan av landet, i Washington D.C., finns Edmunds som i spelet inte ens känner någon på Los Angeles-kontoret.
På skeppet hamnar spelaren i hetluften direkt. Det i ett ganska sedvanligt tredjepersonsupplägg. Vid en snabb anblick skulle det lika gärna kunna vara Syphoon Filter, Metal Gear Solid eller Exterminator. Man kan smyga, ta skydd bakom hörn med mera och så kan man skjuta som en tok. Autosiktet hjälper till en hel del, men det känns rätt okej. Det vill säga att jag inte irriterar mig på att jag får för mycket hjälp.
Snabbt kastas jag in i ett pussel, vilket ska desarmera en bomb. Lite förvirrande först, men jag kommer på att jag tycker det är rätt kul när jag får låsa upp en kodad dörr på samma sätt senare. Det slutar inte här, jag får knäcka en sifferkombination och förhöra en fånga bland annat. Allt detta ingår i pusselsegmenten.
När jag är ute på Chase Edmunds första uppdrag ser jag en bil, tänker att jag kan säkert inte hoppa in och köra den, men det kan jag visst det. Styrningen är rätt tafflig, men det fungerar tillfredsställande tycker jag. Ganska snart får jag ett uppdrag att köra i trafiken och då byter jag direkt uppfattning om hur bilen funkar. Den är gräslig. Gräääääslig! Jag kan inte förstå hur de kan lägga in en sådan rutten del i spelet. Och när jag sedan ska köra en flyktbil vid ett senare tillfälle håller jag på att vilja kasta joypaden i marken och ta ut min ilska på de som utvecklat den här skitsektionen i spelet. Må de drabbas av förstoppning. Lugn och fin nu. Nog om bildelen, som du säkert förstår gillar jag de inte alls.
Actiondelarna när man får inta rollen som en agent är de bästa. Ibland får man kontrollera andra också, men ingen kan mäta sig med Bauer och Edmunds. Dessa delar är också långt ifrån felfria, men helt dugliga och fyller sin funktion. Mitt största irritationsmoment här är att siktet ofta hamnar åt fel håll när jag tror att autosiktet ska ta över. Och att om någon står intill kan denne missas totalt. Varje nivå består av en timme, precis som varje avsnitt i tv-serien.
Spelet i det stora hela är ett okej spel, inte mer än så. Lyckligtvis för spelet har det berikats med en bra story som är skriven av de som jobbar med serien. Spelet har också försetts med alla de lyxiga vinjetterna och mellansekvenserna, vilket ger ett resolut intryck – även för de som inte sett tv-serien. Det är kort och gott mycket väl presenterat. När det gäller skådespelarprestationerna så är det överlag mycket bra. Alla är professionella skådespelare och de kan sin sak. Att de sedan har övat in sig på sin karaktär, hur denne låter och beter sig i och med flera säsonger av tv-serien gör inte saken sämre. Christian Kane har adderats som skurk och gör ett bra jobb, tänkte jag skulle nämna honom då han inte finns med i tv-serien utan rekryterats för spelet. För er som inte är tjenis med Kane så har han setts i bland annat Angel och Spielbergs Into the West.
Nu för alla som gillar tv-serien. Jag är själv ett stort fan av den och missar inte ett avsnitt. Jag får ut ännu mer av spelet då historien växer från tv-serien. Jag hade inte ens tänkt på hur Edmunds kom in i bilden eller varför Bauers dotter började jobba på CTU (Counter Terrorist Unit). Nu får jag svar på de frågorna jag aldrig ställt. Jag känner karaktärerna och det är kul att få vara Jack Bauer. Det är kul att se sådana som försvunnit ur serien igen, det är som att komma hem på något sätt. Det här gör att jag har överseende med vissa av bristerna i spelet, men långt ifrån alla.
24: The Game är ett lättsamt actionspel, det kan inte stickas under stolen med. Lite väl lättsamt kan tyckas. Det varierar spelandet men varje del håller sig inom ramarna för action, vare sig det är bilkörning, springa in i en byggnad och fånga en terrorist eller skjuta med prickskyttegevär från ett hustak.
För att summera 24: The Game måste det brytas ner i två delar. De som köper spelet för spelets skull, inte för att det är 24, och de som köper det just för att det är 24. Sannolikheten är att du som inte följer serien kommer att tycka spelet pendlar mellan okej och bra. Även om det finns brister är det ett bra koncept och det känns mäktigt. Allt utom själva spelsekvenserna känns enormt genomarbetade – vilklet är lite ironiskt då det just är ett spel och där borde väl fokus ha lagts? Gillar du serien – för att inte säga älskar den – kommer du förmodligen att tycka att spelet pendlar mellan okej och bra också. Det är bara det att du kommer att ha större överseende med innehållet och du kommer att ha en större morot för att klara spelet. För det handlar inte bara om att klara spelet, det handlar om att se hur handlingen tar fart och faller på plats.