Text: PerAnton Skynet Larsson
Jet Lis röst, ansikte och alla hans rörelser har lånats ut till Sonys nya Hongkongactionspel Riste to Honor som bjuder på det mesta som hör genren till.
Rise to Honor är ett otroligt påkostat och ambitiöst spel. Sony har anlitat skådespelaren och kampsportsspecialisten Jet Li för att spela huvudrollen. Spelet är inte en filmlicens, utan är ett helt nytt koncept bara skapat för spelvärlden. Jet Li har lagt ner lika mycket energi på spelet som på filmerna säger han, vilket i och för sig låter föga troligt. Han har själv stått modell för alla slagsmålsscener samt spelets rörelsescheman och tekniker.
Fightingscenerna är fyllda av detaljer som oftast ses i filmer, bord som krossas, glasobjekt som slås sönder, tillhyggen av oändlig karaktär och det obligatoriska japanska slumkvarteret som utgör en central del i handlingen. Trots de effektfyllda scenerna så fyller de inget egentligt syfte, förutom att förmedla inlevelse. Man är kanske imponerad i 10 minuter av spelet, sedan börjar man tröttna och alla slagsmål blir så småningom väldigt enformiga. Det enda som egentligen sker är att underhuggarna byter ut varandra. Två knuttar ersätts av fyra gangsters med baseballträn som sedan byts ut av 10 kockar med köttyxa som till slut leder till två kostymklädda muskelberg. På något sätt känns det som om detta inte håller i längden – även om konceptet varit ytterst funktionellt i spel som Final Fight med flera tidigare.
Spelets handlig är ganska ytlig och utgör inte heller någon spänning, mycket tack vare spelets bristfälliga upplägg. Den lilla handling som finns försvinner i alla slagsmål och arkadnivån hade gott kunnat vara lägre än så här. Man styr sin spelare med den högra styrspaken, den vänstra använder man i sin tur till kast, slag och sparkar i olika riktningar. Att använda styrspaken istället för knapparna var kanske en bra idé i teorin men fungerar inte riktigt som den ska i praktiken. Slagen och sparkarna blir rejält fördröjda då det tar längre tid att operera styrspaken än knapparna. Visst bidrar detta till att slagsmålen blir allt verkligare, men om man ändå ska puckla på hundratals lakejer lägger man inte mycket tankeverksamhet i om gubben rör sig i en verklighetstrogen hastighet eller inte.
Initialt är spelet tilltalande, men det försvinner snabbt i ett enda långt slagsmål. Bättre lycka nästa gång Jet Li.