Det sänds på tok för lite fribrottning på tv – det sänds faktiskt ingen alla. I USA ligger brottningsshowerna högt upp på tittartoppen, runt 10 miljoner i snitt har jag för mig, men i Sverige sattes Hoa-hoa som kul kommentator och det var mer snack om hur de kvinnliga brottarna såg ut än om den så kallade sporten i sig självt. Sändningstiderna flyttades på grund av dåliga tittarsiffror till mitt i natten och när de fick ännu sämre tittarsiffror togs wrestling helt bort från tablån. Efter det har inget visats i tv och vi få wrestlingfans i det här avlånga landet får finnas oss med att köpa galorna på DVD.
Wrestling är som sagt jättestort i USA och det har gjort att det varit en kamp om både tittare och spelare. Tidigare fanns två stora wrestlingsförbund, numera finns bara ett och det fick byta namn för att det krockade med Världsnatursfondens namn. Nu heter WWF i stället WWE och deras senaste spel heter inget mindre, även om det borde gjort det, än WWE Smackdown! Shut your mouth. Eftersom WWE köpte upp det andra stora förbundet finns alla, och då menar jag verkligen alla, de stora stjärnorna med och det är verkligen glada nyheter för fansen.
I tidigare spel har jag varit besviken på att slutmanövern inte varit matchavslutande. Slutmanövern, det vill säga Finishing Move, är det som varje brottare använder sig av när han – eller hon – i stort sett har vunnit matchen och bara ska försäkra sig om att motståndaren är helt knockad. Till exempel Jake The Snakes D.D.T eller Macho Man Randy Savages Elbow Drop från ringhörnet. Tidigare har man kunna göra en slutmanöver och motståndaren har sedan rest sig upp, vilket har känts helt galet. Nu är en slutmanöver svårare att göra, motståndaren måste vara väldigt svag, och när man har gjort den kan man i praktiken se sig själv som vinnare av matchen.
Spelkontrollen har förbättrats avsevärt och det är första gången som jag tycker att jag har full kontroll över karaktärerna i spelet. Själva beteendet i ringen är inte så varierande, man kan slå, sparka och kombinera det med att man springer. Det är när man börjar använda greppen som rörelseschemat utökas radikalt. Så snart man har greppat en motståndare kan man i princip göra vad som helst, det finns grepp som jag inte ens kan förklara utan bara säga att man måste se dem för att förstå. Det roligaste är att alla greppen görs av brottarna i verkligheten och i dagens brottning är det hårt jobb att vara en superstjärna. Animationerna är bra och det hjälper självklart till att få de spektakulära rörelserna att leva upp extra.
Shut your Mouth är snyggt och med Marilyn Manson i soundtracken kan i alla fall inte jag klaga på musiken. Att man finner alla brottarna, deras specialmanövers och deras musikstycken i ett och samma spel är ruskigt bra. När det gäller wrestlingspel är WWE Smackdown! Shut your mouth det bästa någonsin. Dock ska tilläggas att om man inte är en inbiten fan, så som jag själv, är spelet att jämföra med ett fightingspel som aldrig tar slut. Det är så många karaktärer och turneringar med mera att dendär känslan av att man blir bättre och klarar spelet uteblir. Gillar du fighting kan du gott titta närmare på det här spelet, det är bra och underhållande, men är du en fan av wrestling är det ett givet inköp.