Text: Silverman
Ännu en Disney-film och, föga förvånande, även ett nytt Disney-spel har sett dagens ljus. Den här gången handlar det om filmen Lilo & Stitch som hade premiär i somras. En mysig historia i varma tecknade färger om en hawaiiansk flickas möte med en synnerligen udda rymdvarelse. De varma mysiga färgerna är nu som bortblåsta och är nu ersatta av kalla, kantiga och synnerligen fula polygoner och Disney har ännu en gång, om inte förstört, så åtminstone hafsat bort en jättechans att göra ett trevligt spel på en jättebra licens.
Spelet handlar om den smått galne vetenskapsmannen Jumba som är ute efter DNA-molekyler. Givetvis åker han inte själv och hämtar dem utan det är upp till Stitch att hjälpa honom att samla. Då man ska samla ihop 900 stycken i ett flertal olika världar så har man att göra en stund innan man gjort Jumbo tillfreds.
Dessvärre är sysslorna man får utföra sällan särskilt roliga. Vi snackar standardplattformsäventyr med väldigt oprecis kontroll. Stitch har en mängd förmågor under västen, bland annat så har han en synnerligen mångsidig strålpistol att tillgå – förutom att bara skjuta kan man också använda den som en lian och svinga sig över svårtillgängliga terränger. När man nu har festliga prylar att använda så känns det riktigt tråkigt att att de är så fantasilöst implementerade i spelet. Den millimeterprecision som andra nutida – och bättre – plattformsäventyr som till exempel Jak & Daxter och Super Mario Sunshine erbjuder, lyser med sin frånvaro när det kommer till Stitch: Experiment 626 och kontrollen är klumpig och svårhanterlig. När dessutom kameran jäklas med en titt som tätt så känns det enbart jobbigt och det faktum att även tidigare Disneyspel dragits med kameraproblem gör det hela än mindre acceptabelt.
Vad man däremot lyckats ganska bra med i spelet är svårighetsgraden. Då spelet främst är riktat till mindre barn så har man helt enkelt löst det med en enkel men smart åtgärd – man kan inte dö. Detta känns givetvis tacksamt mot mig som recensent eftersom jag inte behöver spela det här spelet mer än nödvändigt, men det är också en bra lösning därför att man helt enkelt slipper spela om hela banor hela tiden. De frekvent utplacerade checkpoints som finns på banorna hjälper också till ur det hänseendet.
Det svenska ljudet är också en ljuspunkt. Skådespelarna är bra och ljudet är riktigt bra mixat till skillnad från till exempel Peter Pan som kom ut för ett tag sedan, där det till och med var svårt att höra vad skådespelarna sade ibland. För de som önskar finns också det engelska originalljudet kvar.
Summan av kardemumman blir dock dessvärre att Stich: Experiment 626 är en riktigt ospännande produkt och sticker egentligen inte ut på något sätt från Disneys tidigare rätt så glåmiga reportoar av plattformsspel. Det är klart att de små barn som är målgruppen kommer uppskatta spelet men jag står fast vid mitt missnöje över att spelbolagen minskar ambitionsnivån så fort det handlar om att sälja spel till små barn. Bara för att den halvfula polygonklumpen man styr den här gången är Stich istället för valfri annan Disneyfigur ger inte det någon anledning att välja detta spel när spel som Jak & Daxter och Super Mario Sunshine finns på marknaden och spel som Sly Cooper och Ratchet & Clank ligger och väntar alldeles om hörnet.