Gran Turismo Concept 2002 Tokyo-Geneva är Gran Turismo Light, för dem som inte vill ha alla onödiga extramil innan drömbilen kan rattas.
Nu kommer en sanndröm, för nog måste det vara många fans av Gran Turismo som haft våta drömmar om att tillgå alla häftiga bilarna i spelet från dag ett och sedan bara köra och köra och köra. Det är i princip det man kan göra i Gran Turismo Concept 2002 Tokyo-Geneva.
Här har man tillgång till alla bilar och det handlar inte om att köra in pengar och utrusta dem och så vidare. Det hamsterhjulet tycker jag personligen inte är världens mest lyckade, man tvingas köra om samma lopp gång på gång för att kunna köpa de delar man behöver för att sedan kunna köra i en högre division – och där väntar samma sak igen för att nå nästa. Därför tycker jag i princip att det är ett bra initiativ att släppa ett Gran Turismo som ger alla chansen att spela med bilarna som bara de mest hard-core-spelande har kunnat tillgå tidigare.
På baksidan kan man läsa att det är en arkadutmaning som ska ge spelaren en ”instant fix”, vilket jag personligen tycker är ett onödigt uttryck att ha på ett spel eftersom det är lånat från knarkkulturen. Varför inte använda ”Instant Gratification” som det heter egentligen? Men nog moral nu.
GTC2002TG, som man skulle kunna kalla det, men det är lika jobbigt som hela namnet i och för sig, ger spelaren över 100 färdigjusterade bilar, de har allt de kan ha och är så bra som de bara kan bli. Man får köra på olika typer av underlag och i olika former av racing. Allt ifrån banracing till rally, eller snarare en hybrid av rally och rallycross – det vill säga att man köra rallycross på rallybanor, ett vanligt fel i rallyspelen.
Nå, är det kul? Jo, det är kul. Nästan mer kul än att jaga delar som inte är min favoritdel i Gran Turismo, men så kommer ju den stora släggan – hur länge är det kul? Jo, det är kul i cirka 6 timmar och 17 minuter. Nej, det var ett sarkastiskt inlägg mitt i recensionen, men det är inte kul i samma utsträckning som Gran Turismo. Man kör en stund och sen räcker det, sedan kör man en stund till och sen räcker det igen. Man har kompisar över som blir imponerande över hur snyggt det är och så kör man en stund och sen går man ut. Ja, det är ett spel som man kan ha länge i begränsad form.
Det som jag personligen uppskattar mest i spelet är som vanligt en lite udda företeelse som jag inte kommit i kontakt med tidigare. Jag brukar hitta ett halmstrå lite här och där. När man tar licenser kan man välja på att ha en så kallad ”pace car” framför sig, det vill säga en bil som visar vägen. Denna bil kör lika snabbt som spelarens bil och håller ett visst avstånd. Det den inte gör är idiotiska inbromsningar, vilket jag gärna gör – mer än gärna. Det gör att man hinner ifatt den i kurvorna och kan till och med köra på den. Sedan är det riktigt kul att försöka hålla den bakom sig och denna pace car är totalt humorbefriad. Kör man på honom så att han snurrar, då tar det inte länge innan han kommer som en kanonkula och bara kör rakt in i en. Ibland förväntar man sig inte detta och hoppar nästan till av smällen. Det gäller sedan att stänga honom, bromsa senare och eventuellt försöka utöka avståndet och så vidare. Man kan inte köra om honom på rakor, där kör han exakt lika snabbt, så det är i kurvorna med idiotiska inbromsningar man kan ta överhand. När man kör rally, då är pace car ibland aningen dumt, för denne virvlar upp sand och grus över hela banan och det kan vara som att köra med förbundna ögon korta stunder. På rallybanan är det extra kul att köra, både för att det är min favorit i spelet och för att man knuffas lite extra mycket eftersom man spenderar mer tid i kurvorna på grund av att man sladdar sig igenom. Att komma över mållinjen före sin pace car är himla tillfredsställande faktiskt.
Kameran måste jag nämna innan jag avrundar. Jag gillar att se hela bilen, det gör det lättare att bedöma när man ska parera en sladd – det tycker i alla fall jag. Kör man med kameran utanför bilen kan det hända spännande saker, kör man i en kurva som är omgiven med en mur, då kan man hamna på andra sidan muren och ser alltså inte ett dugg. Man får likt Luke Skywalker bara lita på instinkten och då jag inte besitter Jedi-krafter är det allt som oftast helt kört och jag sladdar runt eller kör in i nåt. Ska det vara på det här viset Polyphony?
För att avrunda nu och göra en bra summering. Är det ett spel man ska köpa om man är fan av Gran Turismo-serien? Nej, det är långt ifrån ett måste. Det har inte djupet och kan nog uppfattas som Coke Light – det är cola, bara utan den goda smaken. Är man däremot på jakt efter ett snyggt arkadspel, då har det en hel del att erbjuda utan att för den delen vara ett måste även där.