Ico

I dagens våldshysteri i spelbranschen så kommer här ett undantag där det inte går ut på att skjuta ner så många som möjligt. Ico är något så sällsynt som ett pusselspel till Playstation 2.

Spelet tar sin början när Ico – det vill säga spelaren – blir inspärrad i ett stort slott. Efter en liten stunds vandrade så hittar han en liten flicka som sitter inspärrad i en bur som hänger i taket (en vanlig syn på lite B-igare klubbar/Red). Efter lite pusslande så lyckas man få ner buren till marken och släppa ut den lilla tjejen (det har aldrig hänt på de B-iga klubbarna/Red). Vem hon är har man till en början ingen aning om då de båda pratar två helt olika språk, men allt eftersom man spelar så får man reda på mera om henne och varför hon satt inspärrad i en bur. Vår hjälte Ico kan hoppa, klättra och knuffa på stenblock. Flickan – Yorda – däremot kan inte klättra utan hjälp från Ico, hon kan inte heller hoppa lika långt. De olika pusslen i spelet har ofta ett upplägg som baseras på detta. Ett typexempel kan vara att du kan ta dig över ett hål men inte Yorda. Då kan man behöva ta sig över och dra i en spak eller knuffa ned ett stenblock i hålet, som sedan hjälper henne att komma över. Då hon heller inte har någon egen vilja, så får man ropa på henne eller ta tag i hennes hand.

Lite då och då så blir man anfallen av skuggdemoner. Dessa utgör inget direkt hot mot Ico, men om de slår ned honom så kan de ta tag i Yorda och försöka dra ned henne i svarta hål. Om de skulle lyckas med detta tar spelet slut och man får spela om därifrån man sparade senast. Tills sin hjälp har man en trästav och senare ett svärd att försvara sig med. Dessa strider är oftast inte så avancerade, utan består mest av ett frenetiskt tryckande på slagknappen tills det alla demonerna är eliminerade.

Grafiken i spelet är vacker, men den kan dock vara lite väl grå ibland. Tillsammans med den lugna musiken så skapar det en väldigt härligt stämning i spelet och när man kommer högt upp så får man se väldigt storslagna vyer. Ett problem är kameran, när du rör dig så hänger den med hela tiden, den sitter dock i en fast vinkel som varierar beroende på var på området du är. Du kan rotera den ganska fritt, dock inte hela vägen runt. Detta leder ibland till att det är svårt att se var man ska och ibland får man springa rakt emot kameran vilket inte är så kul om det helt plötsligt kommer ett stup. En rolig detalj är att man ofta rör sig fram och tillbaka i slottet så att om man går över en bro kan man titta ned och se ställen man var på för någon timme sedan.

I ett pusselspel så är det ju självklart pusslen som är det viktigaste. Dessa är överlag inte speciellt svåra. Oftast räcker det om du tittar runt och provar dig fram lite. Ser du en spak så ska du dra i den, ser det ut som att det går att hoppa över ett hål så ska du hoppa över det. Svårighetsgraden ökar senare i spelet, men det blir aldrig riktigt ordentligt svårt. Striderna ger lite variation från pusslandet även om de varken är så avancerade eller svåra.

En tråkig sak är att allting är över alldeles för snabbt. Räkna med en speltid på under tio timmar, och har du väl klarat av det så kommer du troligtvis aldrig att spela igenom Ico igen. Den tiden du spenderar på det kommer att ge dig en härlig upplevelse av vackra miljöer och klurande. Så i dagens våldstäta spelsamhälle så kan det här vara ett bra spel att variera sig med då det faktiskt är ganska kul.