High Heat Major League Baseball 2002

I Amerika är baseball en av de stora sporterna och det är även här som många av de manliga förebilderna existerar eller har existerat. Sporten kallas ofta ”America’s favorit passtime” och om det är baserat på att en match kan var upp till fyra timmar eller längre – det kan jag inte svara på.
Det är det som är ett av problemen för oss oinvigda, vi förstår oss inte riktigt på själva sporten. Korpulenta män med mustasch går fram till ett markerat område och spottar tuggtobak, för att sedan – om de träffar bollen – springa runt lite ograciöst. Okej, nu är jag väl lite väl cynisk, men i mina ögon är baseball som bäst när man ser ett sammandrag av ”high-lights” på ESPN.
3DO släpper nu ett baseballspel som heter High Heat Major League Baseball 2002 till Gameboy Advance. Spelet innehåller de riktiga lagen och alla spelarna från år 2001. Är man en baseballfanatiker, då har man förmodligen hittat hem med sin bärbara spelenhet.
Baseballspel har genom alla tider varit relativt tråkiga i enspelarläge, då datorn varit en sån klippa på att fånga lyra – som säkert har ett koolare namn som jag inte känner till – till skillnad från spelaren som missat det mesta på grund av att det är svårt att lokalisera sina spelare på planen. I High Heat kan de mindre erfarna spelarna – jag till exempel – få hjälp av datorn att sköta bollfångande, men som alla vet får man inte ut lika mycket av spelet då.
Att spela baseball består av två olika element, man slår bollen och springer runt banan eller så kastar man bollen mot motståndarens slagare och ska bränna ut denne. Att slå är den roligare delen och den kan till och med kategoriseras som spännande, men så har vi delen då man kastar. Man får styra bollen, ett sikte som ser ut som en boll, och sedan trycka på knappen, sedan kastar man bollen mot slagaren och hoppas på dålig träff eller allra helst en strike – det vill säga när han missar bollen. Varje slagare kan ta 3-5 kast, beroende på om du siktar på strike och ligger i gränslandet för tillåtna kast. Efter man bränt ut några slagare tröttnar man på att konstant sitta och pilla in en strike och ibland kastar man enkelt för att han ska träffa på första och att man förhoppningsvis fångar lyra. Lyckas man går det snabbare, men ibland drar de till med ett frivarv – Homerun – och då är man rökt.
Tyvärr saknar High Heat ett multispelareläge, vilket gör att man nog måste vara en fan av sporten för att uppskatta spelet till fullo – eller över huvud taget. Till och med på GBA blir matcherna långa och jag har själv svårt att se någon som inte är en tvättäkta fan spela en hel säsong i spelet.
Gillar du baseball så kan du titta närmare på High Heat 2002, men om du bara uppskattar bra sportspel så finns det bättre alternativ.