Metal Gear Solid 3 Snake Eater

Metal Gear Solid-serien är en av de absolut största. Den har sålt i över 10 miljoner exemplar i världen – hittills. Varje ny titel i serien har miljoner med spelar som bara väntar och längtar. Metal gear Solid 3 Snake Eater är en så kallad prequel och utspelar sig innan de tidigare spelen likt de nya Star wars-filmerna.
Här får spelaren chansen att lära sig känna huvudkaraktären innan han blev känd som Solid Snake, på den tiden han bara hette Jack. Hans första namn är för övrigt Naked Snake, men det blir snabbt, efter en konversation i princip, kort och gott Snake. Snake Eater utspelar sig efter Kubakrisen och det hela går ut på att det kalla kriget som följde håller på att bli betydligt varmare. Det för att en forskare håller på att ta fram ett nytt sätt att avfyra kärnvapen som gör att hela USA hamnar inom skotthåll.
Som alla agenthjältar får Snake hela bördan på sina axlar och måste se till att hålla kylan i det kalla kriget. Till sin hjälp får han översexuella Eva, vars största mål i spelet verkar vara att förföra vår hjälte. Så snart hon får chansen att dra ner sin overalls dragkedja och visa att hon bara har underkläder under den gör hon det, hon drar dessutom ner den till under naveln. Var håller alla sådana tjejer hus i verkligheten kan man undra. Och ja, de gungar när hon rör sig. Dessa pubertala japanska utvecklare.
Man ser snabbt att spelets skapare, Hideo Kojima, har sett alla Bond-filmer och gjort det många många gånger. Tidigare spel har alltid varit filminspirerade, men nu ser nästan introt ut som till en Bond-film – eller vadå nästan, det är fanimej bara när Bond skjuter med sin Walther PPK i slutet som saknas. Dessutom har det lagts till många Bond-lika element, då bland annat karaktären Eva. På tal om filmerna, eller snarare filmsekvenserna – de är många och långa. Med bristande tålamod kollade jag ständigt mail och svarade på sådana när de rullade på intill, att sitta fokuserat och kolla på det blir snabbt tröttsamt. Nu är inte filmerna dåliga, men hade en film haft samma långsamma berättartempo hade Titanic känts som en kortfilm.
Grafiken har alltid varit snygg och den är så även den här gången, mycket imponerande och detaljrik. Står man i ett buskage och någon skjuter mot en ser man hur gräset träffas på vägen. Väjer man att skära halsen av en fiende stänker det blod på allt intilliggande. Jodå, det finns sina förklaringar att spelet fått en 16-årsgräns. Miljöerna är dessutom lite interaktiva, man kan till exempel skjuta ner ett getingbo för att det ska landa på – eller nära – fienden som får stora problem med flera hundra getingar som är arga som bin.
I tidigare spel i serien har man hittat hälsa lite varstans, den har bara legat och skräpat för att förtäras och återuppliva Snake. Nu får man likt Rambo sy ihop sig själv. Man har alla typer av desinfektionsmedel, salvor och bandage med sig på sitt uppdrag. Får man till exempel ett skott i magen får man ta ut kulan med sin kniv, desinfektera och sätta på ett bandage. Ibland får man till och med sy ihop sig. Inget i bild dock, eller ibland kommer det små rullande sekvenser. För att hålla energin uppe får Snake äta allt han hittar eller kan döda i jakt. En av de första födorna är ormar, man kan förmoda att det har något med titeln att göra. Sedan kommer man över smarriga saker så som fisk, krabbor och även getter. Problemet är bara att Snake inte har med sig kampingutrustning och får äta allt rått. Han ger en kommentar till varje sak också, allt ifrån ve och fasa till att det var lysande och han vill ha mer.
Spelkontrollen är lätt att använda, men det är också spelets största problem. Kameran är fixerad och ställer till en massa besvär. Man ser inte längre än vad näsan räcker när man går åt vissa håll, speciellt svårt är neråt och i sidled. Helt plötsligt står en fiende intill en och skjuter en med en hagelbössa – mycket otrevlig upplevelse. Eftersom kameran är något som följer en spelet igenom irriterar det konstant och jag funderar på hur utvecklarna egentligen tänkte här. Man kan i och för sig gå in i förstapersonsläge, men man tappar tid och ska man lista ut från vilket håll någon skjuter vill man inte ta ett par kulor innan man hittat fienden. Att smyga sig på någon är också ett elände när man inte ser var karaktären går. Man tror att man går åt rätt håll men då har han vikit av till höger och man står där som ett fån mitt i ett öppet område och skulle lika gärna kunna ha en skylt i neon runt halsen som säger ”här är jag” samt Loket som utannonserar det hela via mikrofon om någon missar skylten. Lyckligtvis är spelet så bra att man kan ha överseende med denna brist. Nu säger någon, men radarn då. Den är – lyckligtvis – borta. Att man kunde se var fienden var på andra sidan väggen och så vidare tog bort mycket av spänningen, vilket förmodligen är andledningen till dess försvinnande.
Musiken håller hög klass och är som vanligt gjord av Harry Gregson-Williams, som bland annat gjort musik till filmer som ”Shrek”, ”Bridget Jones” och ”Armageddon”. Har man spelat tidigare spel kommer man att uppskatta små – ofta komiska – kommentarer berörande de andra spelen och även hur vissa av spelets karaktärer såg ut en gång i tiden. Det finns några minispel, ett där man ska lösa en sekvens ur spelet på tid och när man klarat spelet känns det lite som att se tillbaka till ett ögonblick man glömt. Lite som att kolla i ett gammalt fotoalbum. I ett annat spel ska man fånga apor och det är inte vilka apor som helst, utan de från spelet Ape Escape. När Snake får uppdraget är han inte så pigg på det, utan frågar sin chef om han inte kan kolla med Sam eller Gabe i stället – vilket i alla fall fick mig att skratta högt. De hade inte tid, så Snake fick rycka in.
Gillar du agentaction är Metal Gear Solid 3 Snake Eater ett mycket bra köp och är du en fan av spelserien sedan tidigare är det ett måste. Man får precis allt man kan förvänta sig av spelet och det räcker för att göra det till en av årets hetaste titlar.