Deathrow

De som någonsin har spelat det klassiska spelet Speedball känner snabbt igen sig i Deathrow. Det har lånat massor av det, men självklart har det hela uppdaterats till vad man kan förvänta sig av ett spel av idag.

Deathrow är ett framtida sportspel där man i praktiken kan göra vad man vill för att vinna. Själva spelet är en slags handboll kombinerat med amerikansk fotboll och Ultimate Fighting Championships. Bollen är en frisbeeliknande digital historia som kallas disc, vilken man passar mellan varandra på den allt som oftast avlånga planen, tills man slutligen ska kasta in den i en rund ring som är i höjd med en basketkorg. Ringen, som från och med nu kallas mål kort och gott, är stående och man gör alltså mål framifrån och inte från ovan som i basket Discen är alltså en slags frisbee och den kastar man från valfritt avstånd mot mål, men det finns en spelare som vaktar denna och det gäller att lura honom eller henne – eller bara sätta denne ur spel.

Tuffa tacklingar är det inte tal om i Deathrow, utan här är det mer regelrätta påhopp. Man springer fram till en motspelare och placerar en välriktad hoppspark i ryggen på denne. När han eller hon sedan segnar ner mot marken är det bara att fortsätta att pulverisera personen. Man kan stampa på spelaren tills man hör orden ”injury” och då vet man att motståndarlaget har saktats ner en aning. Genom att man kan slå ner motståndarna kan man bana väg för anfall, så den så kallade målvakten kan vara bra att hoppa på vid ett anfall.

Nu går det inte bara att slå ner vem som helst och hoppas på att göra det ostraffat. Börjar man slåss hänger motståndarlaget på och är det ett fysiskt lag man möter är det stor chans att man själv åker på däng. Mellan varje period kan man köpa hälsa och se till att spelarna återgår till ursprungligt skick. Dessutom finns saker att plocka upp under matcherna, då bland annat extra hälsa.

När man spelar är man en och samma person, tills man trycker på ”byta-spelare-knappen”. Det gör att man ibland missar en massa av spelet, för det hela går så snabbt att det kan vara svårt att hänga med. Bollen är aningen svår att se då allt är enormt färgstarkt och den smälter lätt in i bakgrunden. Utvecklarna är medvetna om det och har satt en pil som visar åt vilket håll bollen finns om man skulle ha missat det. Att man är en och samma spelare tycker jag är lite synd, jag hade hellre sett att man blir den som har bollen – då hade man varit mer aktiv i målgörandet. Lyckligtvis visar det sig att man kan ändra detta och välja ”Pass Play”, vilket innebär precis det jag önskade mig – att man blir spelaren som har bollen. Det gör att man blir mer aktiv i spelandet och så är det dessutom aningen lättare. Initialt i spelet – om man inte har valt Pass Play – kan det lätt bli så att det är medspelarna som gör det jobbet, medan man själv springer runt och letar bollen eller slår ner motståndare.

Det finns två olika spelvyer, den ena är att man ser det från ovan och den andra är actionkamera. Actionkameran är det som ger mest, men är också det som är svårast att komma överens med. Man får mer detaljer i banorna och inlevelsen blir högre, men det är som sagt mycket svårare. Att se spelet från ovan är den klassiska sportspelsvyn och den är lättare att hantera, men man missar en del detaljer som denna vy inte erbjuder. Initialt var det tänkt att bara actionvyn skulle finnas, men för att öppna upp spelet till en större massa inkluderades sportvyn – vilken jag föredrar.

Det kom ett liknande spel för några år sedan, Savage Arena från Rage. Jag spelade det massor och eftersom Deathrow ligger i samma fack tycker jag även detta är riktigt kul. Det som jag inte är totalt nöjd med är att det går så fruktansvärt snabbt att det ofta är tal om chansningar och inte medvetet spel. I till exempel hockeyspel bygger man upp anfall, men i Deathrow är det lite mer chanspass och slumpskott. Väntar man för länge med discen i hand ligger man ofta på marken och ojar sig före man vet ordet av.

När det gäller grafiken finns det inte mycket att klaga på – förutom att disken kunde varit betydligt lättare att se. Det är snyggt och tillsammans med ljud och effekter förmedlar det en spännande atmosfär. Man kan spendera lång tid i ligorna och om man har vänner som också är tjenis med spelet är det ruskigt kul att spela mot dem. Tyvärr går det inte på något sätt att spela på lika villkor mot någon som inte spelat spelet några timmar – det är för snabbt och komplicerat att lära sig på ett par minuter. Därför passar det inte alls in bland partyspelen, utan mer i hardcore-facket.

För att summera det hela kan man säga att Deathrow är ett bra spel som kommer att få många fans världen över. Det passar inte alla då det kräver en del av spelaren – bland annat bristande moral när man står och stampar på de liggande motståndarna. Bränsle till nästa spelvåldsartikelserie i Expressen kanske? Personligen har jag – tydligen enligt egen definition – bristande moral, för jag tycker det är riktigt kul. Äger du en Xbox och letar efter ett annorlunda sportspel är Deathrow ett bra köp.