Sly skrev själv manus för första filmen och vann en Oscar – det glömmer man lätt. Rocky är en gedigen licens.
När Rare meddelade att de skulle göra ett spel på de klassiska Rocky-filmerna blev jag förvånad. Licensen är inte speciellt het och det kan inte vara helt gratis att göra ett spel med så många karaktärer som nått hög status i Hollywood. Nu vet jag i och för sig inte hur deras kontrakt ser ut – på den gamla goda tiden kanske alla inte hade lika giriga agenter, vem vet.
Spelet dök upp och jag kan inte säga att jag kastade mig över det, utan lade det i prioriteringshögen. Det vill säga de spel som jag ska testa så snart jag bara har tid. När jag väl tog mig tid, vilket var cirka två veckor senare, blev jag positivt överraskad. Spelet är ett sånt där charmigt arkadspel som inte kräver speciellt mycket mer än att man kan trycka på knapparna – i alla fall inte initialt.
Spelet följer handlingen i filmerna väl och karaktärerna man möter är i kronologiskt ordning. De stora kämparna, så som Mr T:s och Dolph Lundgrens karaktärer, har egna introduktioner, de får en film som visar varför just de ska göra slavsylta av gode Rocky. När Mr T, det vill säga den mörka killen med tuppkam och massvis av muskler, dyker upp blir man nästan lite rädd – jag hade då absolut inte gått upp i ringen med honom. Jag såg tungviktboxaren Butterbean sopa till Johnny Knoxville i Jackass och när man såg hur Knoxville drog i backen efter ett slag fattar man hur hårt de verkligen slår.
När man har boxat en match, och vunnit, får man möjlighet att träna – det är nog det djupaste i spelet. Självklart kan man välja bort detta och låta datorn att göra det åt en. För spelet är ett arkadspel, det är ingen tvekan om det. Det gäller att slå ner motståndaren innan han sopar ner dig. Det gör man genom att mata slag och genom att blocka de som kommer emot en. Orken behöver man inte tänka sådär jättemycket på, boxarna är i superskick och klarar att gå på attack mest hela tiden. Det som gäller är att inte låta sig träffas, för om man tar emot några tunga slag kan kraftmätaren sina snabbt.
Rocky är kul när man spelar ensam, men det är när man spelar mot kompisar som det blir riktigt kul. Då kör dessutom allt som oftast båda med samma offensiva taktik. Det som är Rockys akilleshäl är just att det är arkadspel. Att spela det själv är kul ett tag men inte i längden. Som vanligt när det gäller spel i genren är det upp till hur man spelar, gör man det ensam eller tillsamman med vänner? Rocky är i alla fall det roligaste boxningsspelet till Gamecube och ett bra partyinslag.