Ni som hängt med i spelindustrins utveckling sedan början på 80-talet minns säkert en av Segas största arkadtitlar vid namn Space Harrier. Gunvalkyrie är förvånansvärt likt Space Harrier, men kommer inte bli en fjärdedel så klassiskt. Många år har gått sedan den tid då Sega och Nintendo slogs om spelarnas konsolval och Sega har nu till och med lämnat konsolutvecklingen för att endast fokusera på att göra vad de tror sig göra bäst – utveckla mjukvara.

Segas har spel efter spel som betytt mycket för spelbranschen; Sonic the Hedgehog, Sega Rally, Virtua Fighter, Panzer Dragoon, Nights och Outrun – bara för att nämna några. Gunvalkyrie är sannerligen ingen sådan milstolpe, det är snarare ett stort steg tillbaka. Precis som jag nämnde tidigare så spelas Gunvalkyrie på ungefär samma sätt som Space Harrier, man ser sin karaktär ur ett tredjepersonsperspektiv och det går oftast bara ut på att skjuta allt som rör sig. Spel av den här typen kan ofta vara mycket underhållande under korta perioder om man är sugen på lite tankelöst skjutande, men då krävs det att spelet är lättillgängligt – och lättillgänglighet är något som Gunvalkyrie saknar totalt. För är man nybörjare blir man helt yr när man försöker navigera sin rymdkrigare genom spelets utomjordiska miljöer och även när man spelat spelet en hel del så känns kontrollen obalanserad och frustrerande. Detta mycket på grund av att det inte går att använda ”strafe”, en standard funktion i moderna skjutspel som får spelaren att glida åt höger eller vänster utan att svänga. Tycker om spelets kontrollschema finns det absolut ingenting man kan göra åt saken, då det inte går att ändra eller justera den på något sätt. Så om det finns fler än jag som blir galen av invert-vertikal-styrning, förbered er på frustration. Har du däremot ingenting emot invert-kontroll och avsaknaden av strafe-funktionen – samt är villig att anpassa dig till ett aningen stelt och annorlunda kontrollschema – så kan du säkert pressa en hel del underhållning ur det här spelet.

Gunvalkyrie försöker blanda arkadspelsupplägg med simulationsspelsupplägg och lyckas tyvärr inte på särskilt många sätt då de flesta av dessa strider emot varandras för- och nackdelar. Grafiken är ytterst medelmåttig och kommer inte lyfta många ögonbryn särskilt högt. Även ljudet och musiken är av allra vardagligaste slaget. Att det dessutom bara går att spela Gunvalkyrie ensam gör det ännu svårare för mig att rekommendera.

Min slutsats är att om det fortfarande kliar i dina avtryckarfingrar efter att du klarat om Halo på svårighetsgraden Legendary så kanske Gun Valkyrie är något för dig. Men för alla andra rekommenderar jag att vänta på Unreal Champi