Visste du att...
8.5

Fable

Peter Molyneux efterlängtade spel Fable är ätligen här och spelaren får nu låta sin goda eller onda sida utvecklas i Albion.

För den som bott under en sten de senaste åren så går Fable närmast att förklara som en blandning mellan The Legend of Zelda, Baldurs Gate och The Sims. Spelet som började sin utveckling under namnet Project Ego har sedan dess bytt namn och blivit försenat är nu äntligen här.
Handlingen i Fable är förhållandevis enkel. Man börjar spelet som en ung pojke i en liten by kallad Oakvale. Redan i spelets första spelbara minuter börjar valen om den onda eller goda sidan. Man får i uppgift av sin far att uträtta goda gärningar i utbyte för guldmynt vilka man ska köpa en födelsedagspresent åt sin syster. Bakom ett hus träffar man en gift man som gömmer sig med sin älskarinna och man får valet att ta emot hans muta och hålla tyst eller att avslöja hans otrohet. Jag valde att ta emot hans muta men avslöjade honom sedan ändå för att få ännu fler belöningar, det finns alltså flera vägar att gå tillväga. Efter denna korta första introduktion till spelets valmöjligheter tar spelets handling ett stort kliv då pojkens by blir attackerad av en grupp banditer vilka bränner ner byn och dödar pojkens familj. Pojken blir räddad av en mystisk magiker som tar honom till ett avlägset fort där han blir tränad till att bli en hjälte. Här växer pojken upp och man får anta rollen som den unge man han vuxit till. Spelets handling går inte framåt särskilt ofta, men när den gör det så är det genom något som närmast går att beskriva som upplästa serietidningsklipp. Det låter ganska konstigt men det fungerar förvånansvärt bra.
Grafiken i Fable är mycket välgjord. Miljöerna är väldigt detaljerade och stämningsfulla men snyggast är huvudkaraktären som förändras i förhållande till vilka val man gör i spelet. Om man är god så ser han snäll och trevlig ut, om man är ond så får han röda ögon och till slut horn i pannan. Han förändras även på många andra sätt och av andra anledningar. Man kan få ärr i ansiktet av slag man fått och det går att byta frisyr och skaffa tatueringar. Agerande påverkar utseende och utseende påverkar i sin tur de datorstyrda personerna i sin omgivning. Ser man ond och skräckinjagande ut kommer invånarna i Fable-världen, Albion, att skrika och springa för livet. Ser spelaren god ut kommer de att applådera och prisa din framfart. Fables grundläggande spelsystem bygger på sex olika poängsystem. Det ena håller reda på dina onda eller goda gärningar. Den andra håller reda på hur välkänd karaktären är i Albion och påverkar vilka uppdrag han kan få samt hur igenkänd han blir. De fyra sista är erfarenhetspoäng som baseras på hur man bekämpar sina fiender. En grundläggande erfarenhetsklass för alla fiender som besegras och de tre andra baseras på om man använder sig av styrka, färdigheter eller magi. Rösterna i spelet är oftast mycket välgjorda och de är uttalade på brittisk engelska vilket ger spelet en annorlunda känsla – lite Ivanhoe över det.
Fables starkaste egenskap är den personlighet och frihet som spelet trots sin linjära bandesign ger spelaren. Trots att det kanske inte alltid går att klara spelets uppdrag på flera olika sätt känns allting ändå väldigt fritt och öppet på ett sätt som jag inte vet hur jag ska förklara. Musiken i Fable är fantastisk. Komponerad av musiklegenden Danny Elfman som ligger bakom musiken till filmer så som Sleepy Hollow, The Nightmare Before Christmas, Men in Black och Batman. Den skapar en magisk, mystisk, atmosfärisk och otroligt passande stämning. Musiken är faktiskt så pass välgjord att jag gärna skulle ha den på en separat CD att lyssna på även när jag inte spelar spelet.
Fables två största nackdelar är bilduppdateringen som då och då sjunker högst markant, samt laddtiderna vilka uppstår alldeles för ofta och ger spelet ett ojämnt tempo.
I slutändan är det inte någon stor förvåning för mig att Fable inte lever upp till allt vad skaparen Peter Molyneux målat upp. Det är inte världens bästa rollspel någonsin och det innehåller inte heller den oändliga friheten eller de enorma innovationer som han basunerat. Spelet skulle nog behövt försenats ett år till för att lyckas med alla av utvecklarna Lionheads ambitioner, men trots detta så är det en tveklöst underbar spelfabel som ingen Xbox-ägare bör missa.